I den skolform jag arbetar talar vi en hel del om
deltagarstyrning, öppna processer och demokrati. Ett av statens syften med att
ge statsbidrag till folkhögskolorna är att skolan ska stärka individerna och
göra det möjligt för dem att påverka sin livssituation och skapa engagemang för
att delta i samhällsutvecklingen.
Nu är det fråga om deltagare som fyllt 18 år, men så som
ovan nämnda samhällsutveckling håller på att ta vägen krävs krafttag för att
våra ungdomar genom olika former av samspel med vuxenvärlden växer upp med en
tilltro till samhället: att de blir lyssnade på, tagna på allvar och att de
faktiskt kan påverka sin vardag och sin framtid även om det inte alltid blir
som de vill. Också det är viktigt att träna på och utvecklas i.
Det är med de ingångsvärdena jag tycker att den nu pågående
konflikten mellan blivande studenter i Skövde och gymnasiernas skolledningar är
djupt olycklig. Det finns ingen anledning att tro att rektorerna har annat än
välvillig omsorg som grund för att innevarande läsårs studentfirande kommer att
ske på annat sätt än det gjort under flertalet år. Det blir inga stora fordon i
kortegen där studenterna står på flaken, sjungande och ackompanjerade av
imponerande ljudanläggningar.
Rektorerna hävdar att det framförallt handlar om elevernas
säkerhet. Att ett antal ofta berusade människor står på ett flak och hoppar är
inte optimalt och det har skett allvarliga olyckor. Men det går att skärpa upp
säkerhetskontrollerna både initialt och under vägen. Och även om det kanske är att tala för döva
öron går det att försöka påverka eleverna att dricka mindre alkohol. Det är
heller inte alla som dricker. En del har dessutom hunnit nyktra till fram på
eftermiddagen efter att ha startat tidigt med champagnefrukosten.
Bland det inte minst upprörande har jag själv under flera år
tyckt varit en del av de texter som prytt fordonen. Här borde rektorerna varit
mer framåt och faktiskt beslagtagit en del av dem. Jag tror inte att det handlar om att eleverna
plötsligt glömt bort både värdegrund och svensk lagstiftning eller det de
eventuellt lärt sig i konfirmationen, utan att det är ett sluttande plan där
det gäller att sticka ut så mycket som möjligt. Där av sexistiska budskap som
de vet retar upp etablissemanget.
Men det är alltså själva beslutsprocessen jag känner mig
frågande inför. I en debattartikel i SLA beskriver sig Plusgymnasiets
studentkommitté som kreativa, samarbetsvilliga elever med stora ambitioner som
flera gånger under det informationsmöte som de kallats till presenterade olika
förslag på hur de skulle kunna möta rektorernas och polisens oro. Särskilt oroväckande tycker jag att det är
att eleverna bjudits in till ett möte för att diskutera studentfirandet, ovetandes
om att det var så stora förändringar som redan beslutats om. Ett mer
demokratiskt förhållningssätt hade varit att tala med eleverna först och sedan
fattat ett beslut med elevernas förslag och idéer med i beslutsunderlaget. Jag delar elevernas synpunkter att det är
vuxenvärlden som brustit i sin säkerhetskontroll och sin ambition att tillvarata
elevernas intressen. Det är möjligt att informella samtal förts. Men att de
inte är kända utan att elever kommit till mötet och ställts inför fullbordat
faktum är djupt oroväckande och bådar inte gott för framtiden.
KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Engagerade samhällsmedborgare
Diss: Samtidigt i en annan stadsdel: ska pizzerian få finnas eller inte?
Hiss: Engagerade samhällsmedborgare
Diss: Samtidigt i en annan stadsdel: ska pizzerian få finnas eller inte?
