Nyårskrönika i SLA. 31 dec 2016

Så är ytterligare ett år tillända och den ena nyårskrönikan följer efter den andra som radband av recensioner, utvärderingar och tyckanden om de drygt trehundrasextio dagar som utgjorde nådens år 2016.

Det var året då Sverige förlorade titeln världens humanitära stormakt. Det var året då individualismen sopade banan med både handelsavtal och globalisering och gav oss Brexit och Donald Trump. Men det var också året då en hel del volontärer fortsatte dela ut kläder, traggla svenska ord och förklara hur Västtrafik egentligen fungerar. Civilsamhället består då staten inte förmår, det är tydligt det. 

En nyårskrönika kan vara dyster, men också reflekterande positiv. Vilka val var de rätta? Vilka val kommer visa sig leder helt fel? Nyordlistan från språkrådet är en sån där nyårstradition som hjälper oss förstå vad det är vi har varit med om. Vi har levt i en filterbubbla och alltså blivit faktaresistenta. Med andra ord har vi med sociala mediers algoritmer fått mer av det vi gillar och fått mindre eller inget alls av det vi ogillar. Men har vi inte alltid varit såna? Det händer att jag läser den andra morgontidningens ledarsida för att få en aning om vad de lite mindre liberala redaktörerna har för sig, men oftast håller jag mig till det trygga och invanda. 


Nästa år är det året innan valet. Hur många partier vi har kvar i riksdagen är en intressant fråga, liksom den huruvida Miljöpartiet kommer att straffas för sin s-vängning. Spännande blir det iallafall. 

Jag hoppas att läsekretsen kan se tillbaka på ett ganska hyfsat år ändå och se fram emot ett nytt. Vad vill du lämna? Vad vill du ta med dig? Vad gav dig kraft och glädje?Att försöka acceptera det som inte kan förändras, ingjuta sig mod att förändra det en kan och förstånd att inse skillnaden - det kan vara en god minnesregel för dagar som kommer. 

Ibland är det förresten bra att inte välja. Det visar sig i mellandagarna att den premiepensionsfond som gått allra bäst under året är den som brukar kallas soffpotatisfonden, dvs den som alla vi har som inte brytt oss om att välja premiepensionsfond. Ibland är det alltså bra att släppa taget och förlita sig på den som vet. Ibland är det bra att öva sig i att vila i andras omsorger. Ta emot och ge vidare, precis som livet borde vara. År 2016 blev som det blev. Må det vila i frid. 

Slutord för detta år blir några kända rader från Alfred Tennyson i Edvard Fredins översättning:

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö…
Ring själaringning över land och vatten!

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, 
och ring den frusna tiden åter varm.
ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring, klocka, ring…och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Nya möjligheter
Diss: Går inte åren fortare och fortare nuförtiden?


Bilden är från pixabay.com

Erövra friden

Meditation

Under femton minuter låter jag tankarna komma och gå. Somliga tankar ger mig lugn. Tankar som ger mig oro i kroppen vågar jag sakta men säkert titta på, vågar se konturerna av dem och bäddar in dem i den bomull som stavas bön om Guds kärlek och frid. 

Erövra friden, skrev ökenfadern Isak Syriern. Handlar om, tror jag, att inte vara offer för mina egna känslostormar utan att söka friden aktivt, be om den, erövra den. 

Kanske våga - kräva? - av Gud att ge mig den. Är det inte min tur nu? 

Jag behöver inte kräva nåden och friden. De är redan här och väntar på att jag ska omfamna den...

Det blev jul ändå! Krönika i SLA julafton 2016


Det blev jul ändå! Kära läsare, jag hoppas att du sovit gott, att du vaknat upp till ytterligare en julafton och att du har kunnat börja den på det sätt du önskar. Jag hoppas att du som stressat runt i affärerna sista veckan har fått lite lugn och ro med en kopp kaffe och morgontidningen innan övriga familjen vaknar och skytteltrafiken mellan släktingarna tar vid.

 Jag hoppas att du som inte alls förberett någon jul eller sett fram emot den med en klump i magen kan finna någon slags vila och tröst.

Jag önskar att du som firar juldagarna i ensamhet och som längtar efter att vardagen ska återinträda med sin anspråkslösa lunk ska finna något meningsfullt. Jag återkommer ofta till hur viktigt det är med balans i tillvaron, och julen är nog den högtid som präglas av minst balans - i alfafall om en beaktar den sekulära tolkningen av jul, den som handlar om familjegemenskap, gåvor, pynt och mat utan inblandning av något jesusbarn. För samtidigt som många äter av dignande julbord och spenderar tusentals kronor på prylar till andra människor som redan har allt, blir vi överösta med påminnelser om de som inte har det vi har. Att pliktskyldigt ge bort en get till en familj i Afrika eller ett matpaket till ett barn i Syrien finns den gnagande känslan kvar, åtminstone i mig.

 Kära läsare, jag hoppas att du bättre än jag förmår härbärgera den här känslan av obalans. Jag önskar att jag kunde tänka att julen inte behöver vara svart eller vit, att min egen trygghet kan leda till att jag kan bidra till någon annans trygghet.

Så är det jämförelsens förbannelse. Den ena fantastiska granen på Instagram efter den andra. Missförstå mig rätt, de är verkligen jättefina. Men vår verklighet är ofta så inzoomad, den del av vår tillvaro som är vacker, städad och glittrande väljer vi att lägga ut, vi zoomar in det finaste och lägger dessutom på ett förskönande filter. Och när alla medvetet eller omedvetet jämför sitt eget ofiltrade och ostädade kök med andras konstnärliga perfektion är det lätt att helt enkelt ge upp.

Kära läsare, det blev jul ändå. Även för dem av oss som inte hann med det vi hade tänkt. Även för oss som inte fick till det där med egentillverkade köttbullar i år heller. Till oss alla, för oss alla, hur vi än har det i julhelgen, vill jag tända ett stilla brinnande ljus för hopp och för fred i världen och i våra personliga liv. Med Emmy Köhlers julsång vill jag önska läsarna en fin julhelg!

Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen, tusen stråla ock
på himlens djupblå grund.

Och över stad och land i kväll
går julens glada bud,
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.

Du stjärna över Betlehem,
o, låt ditt milda ljus
få lysa in med hopp och frid
i varje hem och hus!

I varje hjärta armt och mörkt
sänd du en stråle blid,
en stråle av Guds kärleks ljus
i signad juletid!

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: För mig är det julens budskap, barnet i krubban.
Diss: Det skulle väl vara vädret då!


Biskop Åkes julhälsning

Det egna valet

Religionskritik är inte samma sak som rasism. Vi måste stödja de muslimska tjejer/familjer som väljer att leva utan hijab. Religionsfrihet gäller i Sverige. På samma vis ska de som av fri vilja lever med hijab kunna få göra det. Men stödet för dem som vill leva utan är minimalt i förhållande till de klan- och hedersstrukturer som många lever i.

Läs Maria Hagbergs replik till Bilan Osman i tidningen Ottar

Kommunen vill riva migrantläger. Krönika i SLA 17 dec 2016

Det har hänt i Malmö, Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Paris och flera andra städer. Det hänvisas till lagar ibland någon form av välvilja och nu har stunden kommit också för Skövde.

Det handlar om att kommunen planerar att riva så kallade migrantläger och avhysa de som tagit sin tillflykt dit. Det talas om en långsiktig lösning i Rumänien, om att resurserna bör läggas där. Men EU-bidragen når inte fram till romerna, detta folk som diskriminerats och diskrimineras var de än kommer. Det rumänska majoritetssamhället ser ingen anledning att satsa på romernas mänskliga rättigheter. Det sägs att Rumänien ska ta ansvar för sina egna medborgare, men det gör de inte.

Vi känner till hur det varit i Sverige också. De hade länge inreseförbud i vårt land, och fram till 60-talet fick de inte vara bosatta utan hänvisades till att bo i husvagnar och läger. Så drev de från plats till plats och försökte försörja sig så gott det gick. På samma sätt vill kommunerna nu med hänvisning till den lokala ordningsstadgan och allemansrätten nu fördriva romerna. Deras brott är inte längre att de anklagas för att stjäla hönor från gårdarna utan att de skräpar ner. Att de ställer upp sina grejer på mark som inte är deras. Men var ska de ta vägen? Egenmäktigt förfarande ställs mot rätten till liv. Det finns inga billiga bostäder att hyra, men de har rätt att vara i vårt land i tre månader i taget.

Kommunen kan ge dem en bussbiljett hem till Rumänien, men det är lönlöst eftersom de kommer tillbaka. De tänker att det är deras jobb att åka till Sverige och tigga. Så var ska de ta vägen? Civilsamhället finner så klart på råd. Så länge eldsjälar orkar ordna med husvagnar under de kallaste månaderna fryser åtminstone ingen ihjäl. Men kunde inte kommunen bidra med något? Någon liten grundläggande samhällsservice som tillgång till rent vatten och sanitet? Helst ska de gamla presenningarna och provisoriskt uppsatta brädorna bort. Men får de hjälp med det? Lagen ska gälla lika för alla. Socialtjänstlagen ska följas. Men här gäller det människor som står allra längst ner på botten. Varje kommun har ändå det yttersta ansvaret för att enskilda får den hjälp och det stöd de behöver. Och en biljett till Rumänien hjälper föga. Och en avhysning hjälper inte heller: ett beslut om avhysning gäller endast den fastighet som lägret ligger i, vilket gör att presenningarna kan flyttas till grannfastigheten för att invänta ytterligare beslut. Så blir det en katt - och råttalek mellan kommun och migranter som kan hålla på tills ytterligare migranter väljer att helt enkelt bosätta sig i skrotbilar.

Då får kommunen ytterligare huvudbry och får ändra på parkeringsbestämmelserna istället. Det här är svåra frågor som inte har några enkla svar. Min dröm är ändå att Skövde kunde öppna en Stadsmission så att hemlösa, oavsett nationalitet, kunde få en tillflyktsort någonstans. Det skulle verkligen sätta Skövde på kartan som en human kommun. Skövde kommun vill gärna öka sitt invånarantal - men att det är skillnad på folk och folk är alldeles tydligt. Och satsa gärna på fler hotellnätter på Billingen, men fundera också på hur nätterna ser ut för några av dem som kommer att vistas större delen av sina liv i Skövde och som lever på samhällets absoluta botten.

KARIN LÅNGSTRÖM Hiss: Engagerade människor - heja! Diss: Varför ska vi behöva ha ett system där civilsamhället tar över kommunens uppgifter?

SLA: Kommunen anmäler migrantläger

#Juluppropet - för en human migrationspolitik

 Under 2015 sökte över 70 000 barn skydd i vårt land (enligt Migrationsverket). De kom med eller utan familj från våld och krig till ett nytt liv i Sverige. Här möttes de av generositet och konkret omsorg: hos politiker och tjänstemän, hos lärare och skolpersonal, hos socialsekreterare och gode män, hos företag, föreningar och kyrkor. Tusentals människor har delat med sig av tid och engagemang i fotbollsträning, språkklasser och lekgrupper. Det är lätt att förstå varför. Man vill bidra. Hjälpa till. Vara en medmänniska.

Under 2016 har det skett en drastisk förändring i svensk asyl- och flyktingpolitik. I juni röstade riksdagen för en ny och restriktiv asyllagstiftning. Men inte bara lagen, utan också myndigheternas tillämpning har stramats åt. Människor på flykt riskerar att beskrivas som en social och ekonomisk belastning och ett problem som bör lösas utanför Sveriges gränser. Vi är många som är djupt oroliga över den teknifiering, empatilöshet och avhumanisering som kommer till uttryck i den nuvarande asylpolitiken och i diskussionen kring den. Särskilt drabbade är barn och unga, som berövas hopp och framtidstro.

Vi ser förtvivlade unga människor som riskerar att utvisas till osäkra och konfliktdrabbade länder – ungdomar som ofta ser Sverige som sitt enda möjliga hem. Vi ser barn som inte vet om deras familjer ska få stanna mer än 13 månader i det land där de nu har börjat skolan och fått nya vänner. Vi ser föräldrar i Sverige som desperat försöker finna vägar för att kunna återförenas med sina barn som finns i konfliktområdet eller längs flyktvägen, men där lag eller byråkrati reser hinder. Rätten till familjeliv är en grundläggande mänsklig rättighet som har fastställts i internationella överenskommelser. Gemensamt för alla på flykt är att de lever i plågsam väntan, ovisshet och oro.

Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper. Detta knyter an till en bärande tanke i kristen tro om att vi människor är skapade för att leva tillsammans. Som medmänniskor är vi varandras angelägenhet. Villkoren för de barn, unga och familjer som drabbas av den nya asyllagstiftningen angår oss alla.

Låt fjärde söndagen i advent bli startskottet till ett upprop för en human migrationspolitik!

Genom att underteckna Juluppropet uppmanar vi regeringen att:

– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening


Vi uppmanar alla att:

– skriva under vår namninsamling

Kyrkoledare, Sveriges kristna råds styrelse

Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan.
Anders Arborelius, biskop Stockholms katolska stift.
Dioscoros Benyamin Atas, ärkebiskop Syrisk-ortodoxa kyrkan.
Stefan Holmström, missionsföreståndare EFS.
Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan.
Johnny Kleman, kommendör Frälsningsarmén.
Kjell Larsson, missionsföreståndare, Svenska Alliansmissionen.
Anne-Christine Lindvall, ordf. Hl Anna av Novgorods Ortodoxa förs., Serbisk-ortodoxa kyrkan.
Jean Mansour, arkimandrit, Grekisk-ortodoxa kyrkan av Antiokia.
Maie Martinson, församlingsföreståndare, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan.
Bernth-Åke Ottosson, tf missionsdirektor, Evangeliska Frikyrkan.
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmeniakyrkan.
Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd.

Svenska missionsrådet

Mattias Ingeson, ordförande
Anders Malmstigen, generalsekreterare


Läs mer - och skriv gärna ut listor att lägga på din arbetsplats och i din kyrka!

Ett nutida julevangelium

pixabay.com
Vid den tiden utfärdade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon en förordning om att hela världens folk skulle omfattas av de mänskliga rättigheterna. Det var en vädjan i den långa raden av diplomatiska skrivningar, och den skrevs när Bashar al Assad var diktator i Syrien. Alla som led av krig och förföljelse gick då för att söka asyl, var och en till det land de hade råd att betala människosmugglaren att åka till.

Och Josef, som genom sin härkomst hade fått sitt hus sönderbombat, begav sig från Damaskus i Syrien via Libyen och Italien till den lilla provinsen Skaraborg, för att skriva in sig på Migrationsverket tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig på asylboendet var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon klädde honom och lade honom på en madrass på golvet när de kom tillbaka till flyktingförläggningen ett par timmar efter förlossningen, eftersom det inte fanns plats för asylsökande utan akuta vårdbehov inne i sjukhuset.

I samma trakt satt några romer och vaktade sina pappmuggar i kylan. Då stod en tjänsteman från socialförvaltningen framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men socialsekreteraren sa till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har ett nytt barn fötts, och även om han är ett flyktingbarn har han lika stort värde som alla andra. Och detta är tecknet för er: ni ska finna ett nyfött barn på en madrass på flyktingförläggningen. "

Och plötsligt var där tillsammans med socialsekreteraren en stor kör från musikskolan som prisade Gud och sjöng: "Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund. Och tusen, tusen stråla och på himlens djupblå grund."

När socialsekreteraren hade farit ifrån dem tillbaka till förvaltningen sa romerna till varandra: "Låt oss gå in till asylboendet och se det som hänt och som myndigheterna låtit oss veta." De skyndade iväg och fann Maria och Josef och barnet. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad romerna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.

När barnet hade fötts kom några kloka människor och frågade integrationsministern: "Var är det nya barnet? Vi har sett på teve att flyktingar har det besvärligt, så vi är här med gåvor." När några andra politiker hörde detta blev de oroliga, och de undrade hur stor volym flyktingar deras land verkligen kunde mäkta med.

De kloka personerna brydde sig dessbättre mer om mänsklig värdighet än om volymer, och de hjälpte till i kyrkorna och frivilligorganisationerna så mycket de kunde. Och gåvorna de hade var tro, hopp och kärlek. Vänliga blickar, svenskundervisning och kulturmöten.

 "I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus, i signad juletid." 


Årets juldebatt. Krönika i SLA den 10 dec 2016

Det är ju närmast omöjligt att det blir jul utan en ordentlig kultur - och identitetsdebatt först. Förr om året har folk i trollskogen blivit upprörda över en mörkhyad Lucia på teve, rykten om att pepparkaksgubbar bannlysts på någon förskolas luciatåg samt rykten om att Luciatåg inte får finnas alls eller att hela julen helt enkelt är borttagen ur den svenska högtidskalendern. Allt detta har naturligtvis att göra med den påstådda islamifieringen av vårt land. 

Årets bidrag är affärskedjan Åhléns som dristade sig till att marknadsföra kläder med hjälp av en mörkhyad pojke som Lucia. Här är det flera känsliga tår som kan komma i kläm. Det handlar om könsroller: kan pojkar verkligen ikläda sig rollen som Lucia? Någon kommentator på nätet menar att Åhléns här, förutom att vara i klorna på IS, också har fallit till föga för HBTQI-rörelsens mission att normkritiskt bryta upp alla traditioner som existerar. I vårt så medvetna land borde det dock vara självklart att tjejer och killar bord kunna få vara vilka roller de vill, men det verkar vara mer känsligt att killar klär sig i traditionellt kvinnliga roller/kläder än att tjejer går in i manliga klädkoder. Inte blir väl upprördheten så stor när kvinnor klär ut sig till tomten? 

Om vi ska vara riktigt traditionella bör vi gå tillbaka till det antika grekiska dramat där skådespelarna endast var män som också spelade de kvinnliga rollerna. 
Men när ska vi få leva i en värld där vi kan få vara människor i första hand och inte begränsas av att tillhöra det ena eller andra biologiska könet?

Så är det hudfärgen, förstås. Alla har vi väl varit med om luciaomröstningar i skolan. I de sammanhang jag funnits i har det aldrig funnits någon riktig debatt om huruvida inte Lucian skulle likna originalet, det vill säga mer likt en sicilianska med mörka drag än en rågblond västgötska, men egentligen är hud - och hårfärg lika lite intressanta som det biologiska könet. Vem som är Lucia handlar om något helt annat än biologi och genetik - det handlar om status. Det var den snyggaste tjejen som blev vald. Att det fortfarande är en statussymbol att vara Lucia märks också i de årliga luciaomröstningarna som arrangeras också i vår kommun. Även om det inte är den skönhetstävling som det skulle kunna vara, omges luciaföljet dock med en särskild omsorg. 

Anknytningen till det helgon som högtidshålls kan möjligtvis motiveras i att det samlas in en hel del pengar till välgörande ändamål i samband med luciaföljets uppträdanden. Helgonberättelsen bör upprepas: en ung kvinna som vägrade att låta sig blev bortgift utan istället ge hemgiften till de fattiga blev av den tilltänkte och förnärmade brudgummen mördad. Han gjorde det dock inte själv utan lät den romerska statsmakten sköta jobbet genom att ange henne som kristen, något som var belagt med dödsstraff vid denna tid.

Istället för att förarga sig över att hedersmord förekommer även idag fylldes kommentarsfälten på Åhléns sidor på sociala medier snabbt av rasistiska och hatiska alster. Trots att det var långt långt fler som uttryckte positiva känslor valde Åhléns att ta bort bilden efter att pojkens familj fått nog. Så började en ny debatt - var det rätt att vika sig för de främlingsfientliga? Och var det rätt att från början ha med ett barn i en reklamkampanj som var och en med någorlunda kunskap i hur kommunikation fungerar skulle förstå vartåt detta skulle leda?  

Jo, vi ska kunna ha mörkhyade pojkar som Lucia, både i reklamkampanjer och i verkligheten utan att vara rädd för att främlingsfientliga ska ta över arenan. Därför måste vi också kunna diskutera de utmaningar som integrationen ger upphov just för att visa att vi inte backar för de svårare frågorna. Och till dessa hör definitivt frågan om Lucia och hederskulturen: vågar vi se och lyssna till de barn, de lussebrudar som idag blir bortgifta utan att ha någonting att säga till om den saken? 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Musik - och kyrkomusikeleverna på Hjo folkhögskola som gör den ena fina konserten efter den andra

Diss: Låt barn få vara barn. Att avstå luciatåg eller få vara den figur de vill 

Come, come, whoever you are...



www.unsplash.com
 





















“Come, come, whoever you are.
Wanderer, worshipper,
Lover of leaving – it doesn’t matter.
Ours is not a caravan of despair.
Come, even if you have broken your vows
A hundred times, a thousand times.
Come, come again, come.”

Jalal al-din Rumi
(1207-1273,persisk poet och sufisk mystiker)
Har du varit i Ladonien? Det är en självständig stat på en kvadratkilometer utropad den 2 juni 1996 av konceptkonstnären Lars Vilks. Här finns en egen regent och egen statssekreterare. Valutan heter örlog, det finns två nationalsånger och en enen flagga. Här finns de kända konstverken Nimis (ett slags byggnad med torn tillverkad av drivved) och Arx (en skulpturbok av sten och betong) som är mycket välbesökta. Ladonien självt är egentligen också ett konstprojekt med vilket Lars Vilks förklarat krig mot Sverige. Nimis och Arx samt ytterligare ett projekt som blivit bortflyttat har nämligen uppförts utan bygglov i Kullabergs naturreservat och en lång strid har utkämpats mellan Lars Vilks och myndigheterna. Också denna strid är en del av själva konstprojektet. 

Nimis har brunnit flera gånger. Så sent som den 24 november blev Nimis vandaliserad ytterligare en gång. Vilka som ligger bakom är för tidigt att säga, men Vilks har kända kritiker i radikala islamister som känner sig kränkta av andra vilksprojekt - som till exempel den kända Muhammed som rondellhund som publicerades i Nerikes Allehanda år 2007. Lars Vilks har sedan dess varit utsatt för flera attentat och lever gömd med ständig polisbevakning. 

Det finns en icke obetydlig debatt kring Lars Vilks i både konst - och samhällsvetarsammanhang. Han har, med yttrandefriheten och tryckfriheten i ryggen, givetvis rätt att framställa Muhammed som rondellhund, även om det finns religiöst känsliga personer som blir upprörda. Det är just för dessa personer vi har yttrandefrihet. För vad har Vilks att säga med sina konstverk? Visst finns det anledning att visa att religion inte står över yttrandefriheten? Och vilket samhälle får vi om vi inte får kritisera olika företeelser, religiösa eller inte? 

Lars Vilks är inte den ende som får sina evenemang inställda på grund av arrangörers oro för terrorbrott. I veckan blev ett seminarium med journalisten Gellert Tamas (ni vet Lasermannen och De apatiska) på Akademibokhandeln i Stockholm inställt på grund av säkerhetsrisken. Gellert Tamas skulle prata om sin nya bok om det svenska hatet. Och istället för att prata öppet om det hot som högerextrema å ena sidan och islamister å andra åsamkar oss andra och gör oss tysta, blir det en tystnadens kultur som får råda då detta inte får diskuteras. Jo, efter stängningsdags, så att ingen riskerar att se en nationalsocialist eller IS-krigare in action i den julskyltade entrén. 

Ska vi värna yttrandefriheten, måste vi som samhälle ställa upp för de författare, konstnärer och journalister som vågar bryta tystnadens kultur. Det må vara med polisbeskydd eller öppna författarsamtal. När kommer Gellert Tamas och Lars Vilks till Skövdes stolta Kulturhus? 

I skrivande stund kommer så goda nyheter som ett evangeliskt pling i min dator. Det är SVT som vet att berätta att Kulturhuset i Stockholm tar över Gellerts författarsamtal med motiveringen att det inte finns anledning att ge upp för någon smygande rädsla.

Slutligen, skaraborgsmediernas särskilda tryckfrihetsvecka kom verkligen rätt i tiden. Nu gäller det för makthavarna att inte halka på tangenterna eller uttrycka sig halvtydligt utan frimodigt stå upp för det fria ordet. 

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss: Modiga sanningssägare
Diss: Herrarna på Reporter utan Gränsers lista över pressfrihetens värsta fiender 2016. Googla gärna! 

Läs mer: 
Reportrar utan gränser:Världens värsta pressfrihetsfiender

Barn ska inte stå brud!

Barnäktenskap och tvångsäktenskap är ett faktum i många delar av världen och verkligheten kan vara brutal. 
Tillsammans med partners runtom i världen deltar Svenska kyrkan i 16 Days of Activism Against Gender Based Violence. I år lyfts arbetet mot barnäktenskap.

I vår del av världen tänker vi på bröllop som något fantastiskt. En kärlekshandling av fri vilja.  Men för många människor är det inte så. Barnäktenskap och tvångsäktenskap är ett faktum i många delar av världen och verkligheten kan vara brutal.
Alla barn, oavsett var de befinner sig i världen, ska få vara barn och själva ha rätt att bestämma över sin kropp. Barn ska inte stå brud, de ska vara barn. mer hos Svenska kyrkans internationella arbete

World Aids Day 2016: 10 Myths and stereotypes busted

There are many myths and incorrect social ideas that surround HIV and AIDS. People often even assume that the two are the same, which is definitely not the case. Myths regarding the transmission of the disease and the treatments are in abundance as well. So, on this World AIDS Day 2016, here’s an attempt to address some of the most widespread misconceptions about it...

Indian Express.com

Därför ska vi inte ha könsseparatism i badhusen. Krönika i SLA 26 november



unsplash.com
I väntan på att Diskrimineringsombudsmannen (DO) fattar beslut om vilka riktlinjer som ska gälla i frågan om separata badtider i offentliga badhus (så kallade kvinnotider) ramlar jag på den gamle kyrkofadern Cyprianus som år 250 e Kr uttalade sig enligt följande: "Blotta anblicken av en kvinna är syndig. Kvinnan bör för den egna synen dölja sin syndfulla lekamen, och för att slippa rodna över sin lasteliga nakenhet bör hon inte bada."

Det är tur att det hänt litegrann sedan dess. Förresten, det handlar inte om tur utan om medvetet arbete för att förändra  förtryckande strukturer. Dock är idéerna om mänskliga rättigheter tämligen nya om vi ser dem i ett längre perspektiv och upplysningstidens ideal att samhället bäst utvecklas av fria människor i samverkan måste hela tiden återerövras.

En del badhus i vårt land har införs könsseparata badtider. Apartheid och cementerande av förlegade medeltida värderingar menar en del, andra tycker att efterfrågan ska få styra och stöder sig på vittnesbörd om att vissa kvinnor, företrädesvis med muslimsk bakgrund, inte skulle gå till badhuset alls om de inte får komma på särskilda tider.

Frågan är inte enkel och alla argument behöver noga belysas. Själv har jag min uppfattning klar: hundra år av aktivt jämställdhetsarbete har visat att vi behöver jobba med både mäns och kvinnors uppfattningar. I den här frågan behöver DO sätta ner foten och upplysa oss om att vi i Sverige inte har könsuppdelade simhallar, bussar eller bibliotek. Omklädningsrummen är könsbestämda, men det beror på att vi faktiskt förväntas vara nakna i dem, och därför bör integriteten här skyddas. Det bör också finnas fler enskilda duschar och ombytesmöjligheter - för det finns personer som av olika anledningar behöver det.

Några ängsliga kommunpolitiker och badhustjänstemän har argumenterat för skilda tider för att motverka sexuella övergrepp. Men sexuella ofredanden i det offentliga rummet ska bekämpas utan att vi sätter kvinnorna i särskilda bassänger på särskilda tider, eller som i konsertsammanhang i särskilda fållor. Nej, den som inte kan avhålla sig från att ofreda andra människor bör skyndsamt portförbjudas från den lokal brottet skett, få sig lite sunt förnuft till livs från sin vårdnadshavare om hen är minderårig, och sedan lagföras. Män är inga djur som ska frånkännas ansvar för sina handlingar med hänvisning till instinkter och hormoner.

De som framförallt har reagerat negativt mot de könseparatistiska badtiderna är kvinnor från Mellanöstern. Det är människor som flytt från patriarkala och förtryckande kulturer som tänkte sig en framtid i ett fritt land. De var vana från sina hemländer att inte kunna vara på samma platser som män eller ha samma rättigheter och ser hur deras landsmän radikaliseras. Hederskulturen, eller skamkulturen som det snarare borde benämnas, finns inom både kristna och muslimska sammanhang och oavsett religiös bakgrund borde ingen i Sverige leva med restriktioner på grund av religiösa skäl. Och de som vill bryta med dessa kulturmönster gynnas inte av att hänvisas till separata tider på badhuset, att de tillåts vara frånvarande på vissa biologilektioner eller att de inte alls behöver vara med på idrotten.

Det här viktiga samtalet har precis börjat, och det är av största vikt att vi talar om och talar för de tjejer och kvinnor som bokstavligt eller i överförd betydelse hålls inlåsta, utan att patriarkatets representanter ska få tysta oss genom att anklaga för rasism och främlingsfientlighet. Främlingsfientlighet accepteras inte i vårt samhälle, men det gör inte kvinnofientlighet heller.

KARIN LÅNGSTRÖM
Hiss:  Den nya kvinnorörelsen som ser våra invandrartjejers bekymmer
Diss: Förtryck i alla länder och i alla tider.  

Sveriges bästa hemtjänst. Krönika i SLA 29 oktober 2016

I en ålder då de flesta svenska medborgare brukar trappa ner på yrkesarbetet och istället börja fokusera på barnbarn och fritidssysselsättningar står de två fyrtiotalisterna Hillary och Donald och kämpar för ett av världens mest betydelsefulla jobb: president i USA.

Påven Franciskus som strax väntas deltaga i reformationsfirandet i Lund fyller åttio i december. I flera andra sammanhang och i andra delar av världen är det inte alls hyperstressade småbarnsföräldrar som ska coachas fram i betydelsefulla uppdrag, utan människor som levt långa och innehållsrika liv, fyllda med vishet och livserfarenhet.

Människor på ålderns höst behöver uppgraderas på viktighetsskalan i vårt land och det finns många fantastiska människor inte minst i hemtjänsten som gör ett oerhört viktigt arbete för att våra äldre ska ha det så drägligt som möjligt. Det kan tyckas att vårt individualistiska tänk leder till att omsorgen om både de yngsta och de äldsta har professionaliserats så att det inte finns någon utan  förskollärarexamen som förväntas kunna ta hand om en treåring, eller med undersköterskedito för att tala med en nittioåring. Var det meningen, riktigt?

Själv har jag inte mycket egen erfarenhet av äldrevård eller hemtjänst, och därför är teveprogram som det nu aktuella Sveriges bästa hemtjänst mycket upplysande. Sveriges Television tar ibland sitt public service-ansvar på fullaste allvar och ger oss här inblickar i äldres vardag. Det handlar om Vännäs kommun och om en chef som med hjälp av en läkare specialiserad på äldre vill skapa just Sveriges bästa hemtjänst.

Vi får ta del av logistiska bekymmer som att lägga scheman utan att varje brukare behöver ha ett tjugotal ansikten varje månad, personalförsörjningsbekymmer som leder till att i princip vem som helst får jobb (i det här fallet en tjej som jobbat som hästskötare, men att linda om ett hästben eller människoben är nog ungefär likvärdigt), eller vilka önskemål som kan tänkas vara i linje med hemtjänstens uppdrag.

När jag slutat uppröra mig över det ganska förvaltningstekniska språkbruket (Henning, vad roligt, nu kommer du att få två timmars social stimulans per vecka) blir jag tårögd av att se Henning gå ner i källaren för att titta på sina träsnickerier. Socialt stöd behövs, det finns inte egentligen men införs som projekt för Henning och Lennart.  Sveriges äldre befolkning är förmodligen den mest ensamma i världen. Och Henning tar med en träsked till sin dementa fru som efter femtiofyra års äktenskap varken känner igen Henning eller kommer ihåg vad skeden är till för.

Visst är de vardagshjältar, den här hemtjänstpersonalen! Vi har Lotta som på sjungande norrländska läxar upp den rökande Lennart: Du kommer få amputera benen, Lennart, om du inte slutar upp med det där och om du inte sköter fötterna. Men Lennart röker för att klara ensamheten och inte får han ringt fotvården int´.  Efter lite munhuggande kommer de trots allt i väg till fotvården och risken för amputation är tillfälligt avvärjd. Annars får Lotta inte mycket gjort, tycker hon, hon ska egentligen städa men Lennart vill visa sina fotoalbum. Man känner sig taskig när man går ut säger Lotta. Det är jättejobbigt.

Det är svårt att planera helt utifrån verkligheten, säger verksamhetschefen. Läs gärna den meningen en gång till: det är svårt att planera helt utifrån verkligheten. Men om inte verkligheten ska vara det som styr blir svensk kommunal omsorg lika verklighetsfrämmande som den tokigaste av presidentkandidater.

Men Henning kommer ner i källaren iallafall, och han drömmer om sin fru. Lennart slipper prata med tapeterna två timmar mindre i veckan.

Och jag tänker att det var nog inte så dumt med de där äldrekollektiven för piggare äldre som fanns förr. Iallafall kunde de äldre umgås med varandra, äta tillsammans och göra små projekt ihop. Men för kommande generationer kommer väl ensamheten att vara ett mindre problem, bara det finns ordentligt wifi så att vi kan lägga upp våra hemtjänstmaträtter på Instagram. Eller?

 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Engagerade människor
Diss: Ofrivillig ensamhet

http://www.svt.se/sveriges-basta-hemtjanst/
 

 

Eftervalsdebatt. Krönika i SLA den 12 november 2016

Var det någon som på allvar trodde att Donald Trump skulle ta hem presidentvalet i USA? En del såg tecknen men valde att blunda för dem. Nu återstår en lång och detaljerad eftervalsdebatt, och sedan återstår att se i vilken utsträckning den nyvalde presidenten kommer att göra allvar av sina hotfulla vallöften.

Att populister faktiskt gör realpolitik av sina slagordsmässiga tyckanden är inte omöjligt. Svensk asylpolitik ger ett bra exempel på det. Inte trodde väl någon att det skulle kunna gå att stänga gränsen till Sverige, medlem i EU och allt, men det var just det som den etablerade, trygga socialdemokratiska och miljöpartistisk regeringen gjorde. Inte trodde vi väl att Sverige, den humanitära stormakten, skulle utvisa barn till ett land som utrikesdepartementet avråder från att åka till?

Att Donald Trump faktiskt bygger en mur mot Mexico och skickar fakturan till den mexikanske presidenten Enrique Peña Nieto är inte omöjligt. Att deportera papperslösa är heller inte omöjligt, oklart bara vart de ska. Oron är stor och protestdemonstrationerna sprider sig över USA.

I eftervalsdebatten hörs också diskussioner om huruvida Donald Trump är demokratiskt vald eller inte. I det amerikanska valsystemet handlar det inte om att få så många röster som möjligt (då hade demokraterna och Hillary Clinton vunnit) utan om att vinna elektorer i strategiska stater. Till dess att ett annat valsystem införs är det detta som gäller och alltså är valet demokratiskt genomfört.

Det innebär inte att Trumps politik och värdegrund inte får ifrågasättas. Tvärtom är det hög tid för alla antirasistiska krafter att samverka och ta människors oro på allvar. För vi ska heller inte låtsas som att alla de som röstade fram Trump helt enkelt hade en dålig dag eller bara rent allmänt visat prov på dåligt omdöme. Det är människor som med oro ser på sin framtid utan större tillförsikt, som förstår att de vanliga fabriksjobben är ett minne blott och som tycker det är obehagligt att möta nya kulturella uttryck.

Dessa människor finns också i europeiska länder och även i vårt land. Utvecklingen är tydlig: Brexit, Donald Trump. Kommer Marine le Pen skörda framgångar i Frankrike, och kommer svenska regeringen anamma än mer av traditionell sverigedemokratisk politik?

Det sägs att politiker som lyckas nå väljare har förmågan att uttrycka sig förbi klyschor och floskler och istället berätta om sin samtid, förklara och peka ut en tydlig riktning. Det är vad vi nu behöver se hos de politiker som vi traditionellt betraktat som människovänliga. Vi behöver storytellers, historieskrivare, förklarande och fördjupande analyser om varför det är bra med globalisering, teknologiska framsteg, klimatarbete och humanitärt förhållningssätt. Annars är snart hela västvärlden trumpifierad.

 

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: det demokratiska samtalet

Diss: främlingsfientlighet och rasism

Stressa inte...oroa dig inte... (Emil Jensen)

Förenta Nationernas bön

kaboompics.com
Gud,
vår jord är bara ett stoftkorn i världsalltet.
Det är vår uppgift att göra den till en planet
där ingen skall behöva plågas av krig, hunger eller fruktan...

eller vara utestängd från andra i meningslöst främlingskap
för sin härstamnings, hudfärgs eller världsåskådnings skull.
Gud, ge oss mod och förutseende att ta itu med detta redan nu,
så att våra barn och barnbarn en gång med stolthet
kan bära namnet människa.

 
Amen

Hoppfullt trots allt... Krönika i SLA 22 oktober 2016

Jag har en liten kurs i omvärldsstudier på folkhögskolan och just nu jobbar vi förstås med presidentvalet i USA. Vi följer debatterna och försöker förstå sammanhangen. Att få jobba med unga människor och få ta del av deras tankar och åsikter är något jag är tacksam för varje dag. Men i takt med att tonen i debatten mellan de två kandidaterna Donald Trump och Hillary Clinton hårdnar och när demokratins förutsättningar börjar gunga i sina grundvalar börjar jag känna ett visst vemod. 

I den andra tv-sända debatten aktualiserades frågan om hur kandidaterna ser sig som förebilder för dagens unga människor. Svaren var förstås så förutsägbara som de kan vara. Men - givet att det alltid funnits tveksamma och rent av olämpliga ledare i världen och att det kommer nog att förbli så - blir jag vemodig när jag tänker på vilket samhälle unga växer upp i. Trots att mycket går åt rätt håll i världen är det som att utvecklingen backar på andra.

USA, som skulle vara landet med frihetsgudinnan och konstitutionen som ledstjärna, slits isär av krafter som vill stänga ute, göra skillnad och förminska människovärdet. Donald Trump vill bygga en mur mot Mexico och slänga ut alla som inte har juridisk rätt att befinna sig i landet och med dessa metoder plus några till ska han göra USA "great again".

When they go low, we go high, replikerar Michelle Obama.  Vi behöver fler ledare som Michelle Obama. Vi behöver goda förebilder och vi behöver dem som kan sätta ord på motståndet mot det som river ner och söndrar.  

 “That is the story of this country. The story that has brought me to this stage tonight. The stories of generations of people who felt the lash of bondage, the shame of servitude, the sting of segregation, but who kept on striving and hoping and doing what needed to be done, so that today, I wake up every morning in a house that was built by slaves.
 And I watched my daughters. Two beautiful intelligent black young women playing with their dogs on the White House lawn and because of Hillary Clinton my daughters and all our sons and daughters now take for granted that a woman can be president of the United States."

Så slår jag upp dagens tidning och läser att förutom de vansinniga clownerna som skrämmer och hotar (själv har jag dock inte sett någon), så har en kvinna utsatts för våldtäktsförsök i  vår stad. Tack och lov lyckades hon sparka sig fri, men varje gång ett överfall blir offentligt påminns vi om världens brustenhet som gestaltar sig också i detta att unga kvinnor inte kan cykla halv tio på kvällen utan att riskera att bli våldtagna.

Demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, andras och egen personliga säkerhet, ja det är frågor som måste aktualiseras i varje generation. Även om det ibland känns lönlöst fortsätter vi. Och då känns det hoppfullt att tänka på döttrarna Obama och deras hundar.

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Unga människor som tror på demokratiska principer
Diss: Demokratins motståndare


Kyrkans klockor ringer för fred och bön

Det är biskop Åke Bonnier som i ett brev till stiftets kyrkoherdar uppmanat dem att ringa som en bönepåminnelse för Syriens och övriga Mellanösterns krigsdrabbade folk.
    Hans tanke och vädjan är att så många kyrkklockor som möjligt ska ringa i samband med lördagens helgsmål och söndagens gudstjänst.
    Initiativet till klockringningen kommer från den evangeliskt-lutherska kyrkan i Finland där man på många håll ringer varje dag fram till FN-dagen 24 oktober. Svenska kyrkan har anslutit sig till detta och på några håll i landet sker daglig ringning denna vecka. I Skara stift med sina många kyrkor koncentreras manifestationen till helgen.
    - Vi vill uppmuntra människor att stanna upp i bön för fred och särskilt för situationen i Syrien och Mosul, säger Åke Bonnier. Han konstaterar också att vid söndagens gudstjänster kommer bönen för fred i världen och speciellt i Mellanöstern att vara en självklar del.


Skara stifts hemsida

Bob Dylan! Krönika i SLA 15 oktober 2016

Just som amerikanarna nästan gett upp hoppet om att få en nobelpristagare i litteratur efter Toni Morrison kom det otippade beskedet efter 23 år: Bob Dylan får priset 2016! När den värsta förvåningen lagt sig hos världens samlade kulturelit har reaktionerna blivit satta i ord. En del menar att Dylan inte är en författare och att han därför inte är kvalificerad. Andra menar att han är ojämn i sin produktion, att han visserligen skrivit några bra texter men också några riktigt usla. Jonas Gardell twittrar: Just nu sitter Ingela Pling Forsman och tänker: Det skulle varit jag! Ytterligare andra menar att utnämningen är en del av den populistiska trumpifieringen i USA.

Andra är lyriska. Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius säger att tiden är mogen. Bob Dylan är en stor poet i den engelskspråkiga traditionen från William Blake och framåt. Han har beskrivits som experimentell, en fantastisk historieberättare och djup poet.

Reaktionerna på valet av pristagare tycker jag sätter fingret på den mycket intressanta frågan om vilka gränser litteraturen har, vad lyrik egentligen är och framför allt diskrepansen mellan så kallad finkultur och populärkultur. För den som vill reservera litteraturpriset till finkulturen är det självklart att det ska delas ut till någon författare/poet/dramatiker som 98% av Sveriges befolkning inte hört talas om och är det omöjligt att uttala namnet utan att konsultera Google Translate är det ännu bättre. Å andra sidan kan uppmärksamheten kring en för allmänheten okänd men ack så viktig röst verkligen betyda skillnad för ett land, ett språk eller en folkgrupp. Nämnas kan till exempel Alexandr Solsjzenitsyn och Nadine Gordimer. 

Nu breddas underlaget för Svenska Akademiens sökfält till att också innefatta representater för den muntliga litteraturen. Lyrik betyder faktiskt sång till lyra, och lyran är i Dylans fall en gitarr. Och allmänpolitiskt inflytande har han haft och inspirerar fortfarande som förgrundsgestalt för medborgarrättsrörelsen. 

Och visst är Bob Dylan fortfarande av en profetisk poet: 

Come gather 'round people where ever you roamAnd admit that the waters around you have grownAnd accept it that soon you'll be drenched to the boneIf your time to you is worth savin'Then you better start swimmin' or you'll sink like a stone,For the times they are a' changin'! 
Come writers and critics who prophesy with your pen
And keep your eyes wide the chance won't come again
And don't speak too soon for the wheel's still in spin
And there's no tellin' who that it's namin'
For the loser now will be later to win
For the times they are a' changin'!
         Come senators, congressmen please heed the call
        Don't stand in the doorway don't block up the hall   
        For he that gets hurt will be he who has stalled
        There's a battle outside and it's ragin'
It'll soon…

KARIN LÅNGSTRÖM

Hiss: Poeter och konstnärer som hjälper oss tolka våra liv
Diss: Den missunnsamma kultureliten


Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...