Självklart ska kommunen betala kalaset! Krönika i SLA 14/3 2015

Att den kommunala vardagen handlar om att få livet att funka för andra människor, är en insikt jag tog med mig från min korta period som förtroendevald i kommunfulllmäktige och nämnd. Oerhört mycket slit, oerhört många sena kvällar och inläsning av allt, jag menar allt, från asfaltering av cykelvägar till mångmiljonsaffärernas minsta paragrafer. I vårt stadshus mitt i stan finns människor som lägger ner sina bästa arbetsår och sin dyrbara fritid på energifrågor, på barnomsorgsfrågor, på funderingar om på vilka håll bussarna ska gå, helt enkelt hur vardagen ska fungera för oss skövdebor.

Det är sällan som vi – nu menar jag mänskligheten i stort – uppskattar varandra. Politiker får sällan uppskattning utan får mest skäll och kritik. Inte bara för de beslut de tar i ena eller andra riktningen, utan även för att de till sitt vara är politiker. Att ha visioner och idéer om hur vi bygger ett samhälle tillsammans är att balansera på en skör tråd – att skaffa sig så mycket inflytande att det är värt att ens försöka, men ändå på ett så smart sätt så att en inte uppfattas som maktgalen.

En toppolitiker, som vårt kommunalråd Katarina Jonsson, ställer sitt liv till allmänhetens förfogande, på flera sätt.  Även om jag inte delar hennes uppfattningar i alla frågor tycker jag att hon är duktig, påläst och en god förebild. I intervjuer ibland annat SLA delar hon med sig av de svårigheter i livet hon utsatts för, och det ger ytterligare en dimension i hennes ledarskap. Hon vet vad hon talar om. Livet går sönder emellanåt men det går att komma tillbaka!

Så firas hon med mottagning där kommuninvånarna bjuds in till snittar och cider, och naturligtvis måste några vänner av ordning ifrågasätta arrangemanget. Ska våra skattepengar gå till detta? Självklart, menar jag. Det vore skamligt om Skövde kommun inte kunde stå för detta evenemang. Det handlar inte bara om Katarina Jonsson som privatperson, utan som symbol. Femtioårsdagen som en hyllning till livet, till livet som tar en ny vändning, för nya livsmöjligheter. En hyllning till alla dem som inte får möjlighet att fylla femtio. En hyllning till kvinnor som vågar ta på sig ledartröjan och visa vägen framåt.  Grattis till oss!

Karin Långström Vinge

Hiss: Femtioåringar – ni har livserfarenhet och massor kvar

Diss: Ogenerösa tyckare och JO-anmälare, tag en snitt och ett glas cider och dra på smilbandet istället. Det är vår! 

Krönika i SLA: Kön inte det enda avgörande för livskvalitet

På söndag är det internationella kvinnodagen – dagen då fokus riktas mot kvinnors rättigheter och situation världen över. Intresset för denna dag är naturligtvis varierande också bland oss skövdebor. En del är oerhört intresserade av genusteorier och lönestatistik, andra är mer inriktade på de bekymmer som främst drabbar kvinnor och barn globalt sett.

Den form av feminism jag bekänner mig till ser inte kvinnor generellt som en särskilt utsatt grupp. Vita medelklasskvinnor i Timmersdala har det långt mycket bättre än homosexuella män i Gambia. Det är mer än kön som avgör hur livsvillkoren ser ut – klass är en sådan referens, etnicitet är en annan.  

Det finns dock specifika länder och situationer där kvinnor som grupp saknar grundläggande mänskliga rättigheter. I Algeriet och Tunisien finns en lag som friar våldtäktsmän från ansvar om de gifter sig med sitt offer.  Totalförbud mot aborter i bland annat El Salvador (även om graviditeten orsakats av våldtäkt eller om mammans liv och hälsa är i fara) leder till att tusentals kvinnor dödas och skadas varje år, eftersom kvinnor gör abort i alla fall, illegalt och utan adekvat medicinsk utrustning.

I femtiotvå länder i världen blir flickor under 15 år bortgifta. I länder som Iran och Saudiarabien är kvinnors vittnesmål värda hälften så mycket som männens.

Av de miljoner människor på flykt utgör kvinnor och barn tre fjärdedelar.  De drabbas i högre utsträckning än män av sexuellt våld som krigsmetod. Fred och säkerhet är en fråga för hela mänskligheten, men kvinnor och barn drabbas hårdast av krig och oroligheter.  Det rapporteras om unga flickor som kidnappas från flyktingläger i Libanon, Turkiet och Jordanien för att giftas bort eller utnyttjas som slavar.

Och då har jag inte ens nämnt kvinnlig könsstympning, trafficking, hetsbantning till följd av könsdiskriminerande reklam…

Det finns ljusglimtar också. Alla de projekt som bedrivs globalt som ger en liten utjämning av världens resurser. Skolor byggs. Sjukhus rustas upp. Traumatiserade barn i Palestina får terapeutisk hjälp.  Syriska flyktingar i Bekaadalen får ett tält att flytta in i. I världens största flyktingläger, Dadaab i nordöstra Kenya, får nyanlända mat och vatten efter veckor eller månader på flykt.

Hiss: UNHCR och andra organisationer som gör ett fantastiskt jobb!

Diss: Tänk att det ska behövas….

Karin Långström Vinge

Manifestation för alla offer för IS/Daesh

Idag hålls en manifestation i Skövde arrangerad av några av kyrkorna med ursprung i Mellanöstern. Manifestationen sker till stöd för de kristna i Irak och Syrien som just nu drabbas hårt av IS eller Daesh som terroristgruppen kallas på arabiska.

Med all respekt för att assyriska och syrianska kristna i Sverige naturligtvis lider oerhört av att se sina släktingar och vänner kidnappas och mördas, så tänker jag att det är en onödig och olycklig polarisering att manifestera endast för kristna. Faktum är att den grupp som lider mest av IS härjningar är muslimer. IS menar att deras fiender är alla som inte accepterar deras tolkning av islam, vilket innebär att alla andra muslimer är lika mycket fiender som kristna, judar, druser med flera grupper.

Ska det någonsin bli fred, krävs att religioner och folkgrupper slutar polarisera, och istället samarbetar. Vi behöver muslimer som slår vakt om synagogor, kristna som manifesterar för muslimer, judar som sörjer muslimska barn lika mycket som sina egna.

Ett bröd, en enda mänsklighet. Naturligtvis behöver det manifesteras och bes för kristna i Mellanöstern. Men det behövs också manifesteras och bes för våra muslimska bröder och systrar.

 Läs mer: Are most victims of terrorism Muslims? (BBC)
Jihadistterrorns offer: muslimer i fattiga länder (Sydsvenskan)
Terrorns verkliga vardag (Aftonbladet)