Gästbloggare Håkan Sunnliden: Min väg till präst

"Karin besökte min blogg för en tid sedan och gjorde en del goda kommentarer. Jag kom att uppskatta hennes hållning och föreslog att vi skulle göra varsin gästblogg. Hon får bestämma vad jag ska skriva om och jag får bestämma vad hon ska skriva om. Så får vi se vart det tar vägen. Hon ville att jag skulle berätta om min väg till präst. Här är en kortversion av min historia.

Jag var 13 år gammal när mina föräldrar skickade mig till ett konfirmationsläger utanför Stockholm, anordnat av Stockholms Stadsmission. Tonåren var en svår tid för mig. Jag hade inte något självförtroende och det skulle ta många år innan jag fick ett sådant. Den sista dagen, dagen före konfirmationen, bad prästen oss att gå till våra rum för att skriva en ”predikan” över konfirmationssöndagens evangelium, Matt 7:13–14. Evangeliebokens rubrik är ”Andlig klarsyn” och i texten talar Jesus om de två vägarna, en leder till fördärvet och en leder till livet. När alla mina kramratet hade lämnat in sina alster hade jag inte skrivit någonting och jag var förkrossad. Jag kunde inte förstå vilka vägar Jesus talade om. I samma takt som tiden gick kröp paniken på mig. Jag förstod att jag inte skulle klara uppgiften, slutprovet.

Då gjorde jag något som kom att förändra mitt liv totalt. Jag knäppte mina händer och vädjade till Gud: ”Gud, om du finns, så visa mig vad det här betyder”. I samma stund öppnades himlen. Jag förstod vilka vägar Jesus talade om, jag såg honom räcka mig sin hand, jag tog hans och så gick vi.

Sedan skrev jag utan uppehåll en lång predikan och i samma stund som jag satte punkt kom prästen in genom dörren. Alla andra hade lämnat in sina papper för längesedan. Innan han hann säga ett ord räckte jag honom de fullskrivna papperen och sa: ”Nu förstår jag. Jag har lovat Jesus att ägna resten av mitt liv åt att berätta för andra vad han visat och kommer att visa mig. Jag ska bli hans präst.” Plötsligt insåg jag vad jag sagt. Jag hade sagt något jag aldrig tidigare tänkt. Vart kom det ifrån? Det hjärtat är fullt av det talar munnen, lärde Jesus oss och så var det säkert vid det tillfället. Men löftet var oåterkalleligt. Min väg utstakad.

Det här är ändå bara en del av min väg till präst. Det skulle dröja många år innan Kyrkan vigde mig till sin präst. Och vägen har inte varit enkel. När jag som gymnasist läste f Gunnars böcker stod det klart för mig vad som menas med att Kyrkan är en, helig, katolsk och apostolisk och vad det betyder att bli igenkänd av henne och sedan prästvigas. För mig är prästämbetet något heligt, närmast ett sakrament. Det utgör en stor del av min identitet, först döpt, men sedan också vigd till helig tjänst. Det var Guds Ord som kom till mig den där dagen och som förändrade mitt liv. Det är också Guds Ord som bär mig i vardagen och därför har jag alltid försökt vara sann och noga när jag i Kyrkans gemenskap uttolkar Skrifterna. Den som vill veta något mer om det hänvisas till http://bibelforklaring.nu."

Håkan Sunnliden är präst i Värnamo, bloggare och kyrkomötesledamot för Frimodig kyrka. Bilden är hämtad från hans blogg.

Bloggårskrönika 2010

Dags att sammanfatta bloggåret 2010!

Januari: Fortfarande nyfrälst på Iphone. Vi hittade kyrkoåretalmanackan, och fortfarande är Iphonen ett av de smartaste prylar jag nånsin haft. Diskuterade djurskydd, trygghet och burkor.

Februari: En hel del feministiska inspel, bland annat om patientsäkerhet, Gudrun S i Lets Dance och Birgitta O i Bryssel. Mer Birgitta. Mer och mer aktuellt under året blev tvångssterilisering i modern tid. Själv kommer jag ut som skövdepolitikerwannabe och biskop Sven avgår.

Mars: Svenska kyrkan i Skövde uppmärksammade Internationella kvinnodagen tillsammans med Kvinnojouren. Mera kyrkligt: nya gudstjänstordningar på gång, sociala medier och domkapitlet och Bjästaprästen. Skämskudde nr 1, nr 2, nr 3 och nr 4. Katri Linna och Lars Vilks höll sig aktuella hela året.
Carmen Tillo gästbloggade om folkmordet på assyrierna och Sewon Ekberg om jämställd vård. Sewon avled under ett av våra valmöten och jag fick förtroendet att hålla i begravningen i september.

April: Vi diskuterade Daniels och Victorias plan att låta kungen leda in bruden i Storkyrkan. Biskop Tony avled. Vi diskuterade prästrollen och patriarkala strukturer.

Maj: Om personligt ansvarstagande, förbön för frikyrkorna med anledning av deras hanterande av vigselfrågan, och RFSL Skaraborg gästbloggar med anledning av regnbågsmässor.

Juni: Vi var flera som spred Ekhos annons om ungdomsläger för hbt-ungdomar efter att den stoppats av Dagen. Avvisningarna av kristna till Irak måste vi fortfarande prata om.

Juli: Motionsskrivande till kyrkomötet: Nolltolerans mot könsord och svordomar i kyrkliga sammanhang, uppmärksammades bland annat av BBC.Större rättssäkerhet vid församlingssammanslagningar fick några lokala skarastiftare att jubla. Utbildning i hbt-frågor, friare församlingstillhörighet och öppet nattvardsbord. För övrigt frågade jag mig hur man mördar en kräfta, vad förskolan är till för och vad Göran Lindberg har med bordellen i Almedalen att göra.

Augusti: Valrörelsen kommer igång på riktigt. Förskolan, hbt-politik, transfrågor i kyrkan och befogad kritik mot Kvinnosjukvården vid Kärnsjukhuset i Skövde.

September: Fler valfrågor som jämställdhet, sjukförsäkringen, demokrati. I valet gjorde vi folkpartister i Skövde ett mycket bra val och gick fram två mandat i kommunfullmäktige. Jag blev personvald i fullmäktige och sitter från årsskiftet i skolnämnden. Vi var glada över att alliansen fortsätter regera, men beklagade att SD kom in i riksdagen. Vem är främlingsfientlig? och vad innebär det för merkostnad för staten att ha män i vårt samhälle?
Kyrkomötet i Uppsala samlades till utskottsarbete.

Oktober: Jag stod upp för biskop Evas profetiska röst vid riksdagens öppningsgudstjänst. Mer. Religionsämnet aktualiserades av Jan Björklund. Jag föreslog en Lex Sofia i Svenska kyrkan. Mer om skolan, hbt-personer i kristen miljö, konservativa i kristen miljö.
Kyrkomötet samlades för debatt och beslut, bland annat om dryck vid nattvard. Jag debatterade bland annat hbt-utbildningar och där fick vi igenom en del, nämligen att rekommendera stiften att anordna. Med anledning av nolltoleransmotionen skickades uppträdandefrågan till presidiet, och min medmotionär och jag blev bjudna på lunch av Frimodig kyrkas ledamöter.
Kyrkomötet gjorde ett uttalande om romernas situation i Europa.

November: Kvinnoprästmotstånd, Bitte Assarmos gästblogg om kristna i Irak, tystnadspliktsutredningen och Jacob Sunnlidens gästblogg med anledning av den. Påven, dementa och om vem som bestämmer när jag ska dö.

December: Skövde sluter upp bakom Frälsningsarmén - slutade bra. Terrordåd i Stockholm och hbt-personers rättigheter.

238 inlägg med ett stort antal kommentarer från er läsare blir resultatet av detta års bloggande. 381 000 besökare lite drygt sedan starten 2005, så jag återkommer redan 2011, tänker jag. Stort och varmt tack för uppmärksamheten!

God jul önskas alla bloggläsare!

-posted using BlogPress

Hbt-fientliga länder i FN får backa

journalisten och författaren Annika Hamrud twittrade tragiskt och realistiskt för en stund sedan:

Det är jobbigt att vara hbt. Man måste hålla reda på ställningarna i FN. Ibland kan man bli plötsligt avrättad, ibland inte.

Efter att FN:s generalförsamling tidigare tagit bort orden "sexuell läggning" i en resolution som fördomer utomrättsliga avrättningar har de nu röstat ja till att återinföra dem igen. Det är mycket bra. Men turerna ger oss anledning att fästa uppmärksamheten på hur skör säkerheten och rättssäkerheten är för hbt-personer i världen. Arbetet för mänskliga rättigheter måste intensifieras på alla plan, och då är det naturligt att FN är med och spelar.

Idag är det många som ger USA och Barack Obama cred för engagemanget. Bengt Held skriver i ett inlägg:

Och det visar igen, om nu någon fått för sig något annat, att det faktiskt har betydelse internationellt om presidenten heter Bush eller Obama.

Läs mer på Dagen och på DN.

"Jag ringer mina bröder"

Idag känns det helt nödvändigt att läsa Jonas Hassen Khemiris tankar om terrordådet i DN, flera gånger.

Och a propos #prataomdet, så måste jag också läsa Miriam flera gånger idag också.

Eftertanke i Kyrkans Tidning: inför Fjärde advent

Medan jag funderar på Marias möte med Elisabet långt borta i Juda bergsbygd följer jag rapporteringen kring ett misstänkt terrordåd i Stockholm. Känslor av rädsla och overklighet kryper innanför skinnet, journalisterna försöker leta information och svar och alla undrar vi om tryggheten nu är borta. Kan man inte ens vara trygg och säker här, vi som har så mysig adventsstämning i Sverige? Så bra, och så hemskt?

En händelse slår ner som en blixt från klar himmel, mitt i julruschen. Jag undrar hur Maria hade det efter ängelns besök med beskedet om graviditeten. Var inte rädd Maria, hade ängeln sagt. Välsignad är du mer än andra kvinnor, säger Elisabet. Budskapen till Maria fäster vår uppmärksamhet vid den dubbelhet som det här med barnafödande innebär. Å ena sidan: ett välsignat tillstånd. Bebislycka, framtidstro och känslan av att vara utvald. Å andra sidan: rädsla, oro och känslan av att vara otillräcklig. Och hur ska det bli nu då?

Där några ser Mariagestalten i all sin drottninglika prakt och härlighet, ser jag framför mig en medsyster i väntrummet på mvc. Jag ser Lena Lerviks skulptur ”Ömhetens Madonna” med det kända ikontemat barnet som tröstar mamman. Också Herrens moder delar den verklighet som berättar för oss att det varje år dör 550 000 kvinnor i samband med graviditet och förlossning. Det är var åttonde afghansk kvinna. Var sjätte kvinna i Niger. Tre och en halv miljoner spädbarn dör varje år på grund av bristande neonatalvård och mödravård. Det är en kvinna och sex spädbarn i minuten, varje dag. Fler offer än i terroristsammanhang, alltså.

Detta valde Gud att utsätta sig själv och Maria för. Det måste ha varit viktigt för Gud att vara med just här. Det är en tröst.

Det måste vara viktigt för oss att på Herrens moders söndag tänka på världens alla födande föräldrar. Hela Världens julkampanj handlar om kvinnor och kvinnors möjligheter. Det handlar om katastrofhjälp och långsiktig utveckling. Människovärdet står i centrum och nu behövs ökade insatser mot könsstympning, människohandel och fattigdom. En helhetssyn på människors tillvaro behövs. Om moderna preventivmedel kunde tillåtas och spridas överallt skulle många liv räddas. Kondomer är inte bara preventivmedel utan kan också användas tillsammans med koksaltlösning och suturtråd för att stoppa blödningar i livmodern efter förlossningen.

Tryggheten i Stockholms julhandel säkras genom fler poliser ute på stan, och med lugnande förmaningar från statsministern och andra ansvariga.
Gud lägger ner en del krut på att trygga Maria. En ängel kommer med beskedet. Var inte rädd. Den högstes kraft ska vila över dig. Och inte minst: helig ande kommer över henne. Också Elisabet fylls av helig ande när hon hör Marias hälsning och när Elisabets eget barn sparkar till i henne.

Så tar lugnet och den oförklarliga glädjen vid, mitt i otryggheten och osäkerheten. Guds kärlek och omsorg når in i den tätaste dimma, i det djupaste mörker. Har Gud gett oss ett uppdrag, är vi heller inte ensamma i det. Vi känner en spark i magen och drar en lättnadens suck. Det är livet självt som gör sig påmint.
Gud föds in i vår värld, men inte på ett lättvindigt sätt. Gud behöver gå igenom den mänskliga erfarenheten av dubbelhet inför livets storheter. Välsignad är förvisso Maria, mer än andra kvinnor, men också genom hennes själ skulle ett svärd gå.

Den som behöver kan gott läsa profeten Sakarjas ord och skriva det på sitt hjärta: ”Var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod. Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar över glädje över dig i sin översvallade kärlek.”

Julevangeliet - the Digital Story of the Nativity

Twitterhumor

Igår twitterbävades det om huruvida SJ marknadsför sin twitter eller inte, och om ledarskribenter gör tillräcklig reserarch eller inte. I vilket fall, de här tweetsen är riktigt roliga. Tipstack till babyroyale.wordpress.com.

Dagens citat

"Dem det skadar allra mest är oss muslimer. Det ger en fullständigt felaktig bild av vad islam handlar om. Islam är en civiliserad religion, de här sakerna får det att framstå som om muslimer är barbariska och grymma. Men de här personerna gör saker som uttryckligen förbjuds i vår religion."

Abd al Haqq Kielan, ordförande i Svensk islamisk samling, kommenterar gårdagens terrordåd i Stockholm i DN. Amatörmässigt och amatörmässigt, förresten. En person fick sätta livet till, även om det var självförvållat. Även terrorbombaren, om han eller hon nu var en sådan, hade ett liv, människovärde, en historia och ryggsäck. Vilket tragiskt slut! Givet detta, bör alla givetvis ta avstånd från alla former av våld och terror.

Dagens ledarblogg
DN
Dilsa DS i Expressen
Gudmundson
Amanda Brihed och Jens Odsvall på newsmill: Massövervakning och islamofobi ökar risken för fler terrordåd
Imam: religiös plikt att ta avstånd från terrorn

Grytan och Lotta på plats

Efter epostbombningen av Anders Nilsson och Diligentia har de nu omprövat sitt beslut och välkomnar Frälsningsarmén till köpcentrat Commerce. Men officer Lotta Lundell och de andra har nu installerat sig på Elins Esplanad och kommer att stanna där.

Saken är tydlig: Diligentia har brutit mot ett tabu i vårt samhälle. Frälsningsarmén ger man sig inte på. Och vi skövdebor ser det som en naturlig del av julhandeln att också dela med oss. Anders Nilsson kommer inte direkt att få någon utmärkelse i PR-sammanhang. Men Frälsningsarmén har fått mycket cred för sitt arbete och deras insamling kommer säkert att slå rekord i år! Inget ont som inte har något gott med sig, i det här fallet.

Bilden: Lotta Lundell på plats på Elins Esplanad.

Skämmes, Anders Nilsson och Commerce!

Idag meddelar Sveriges Radio Skaraborg att nya ägarna till Skövdes kanske mest kända köpcenter, Commerce, beslutat att stänga ute Frälsningsarmén som har som tradition att stå där med sin gryta och samla in pengar.

Anders Nilsson, som är biträdande centrumchef, menar att de nya ägarna Diligentia vill fundera över vad som passar in i julkonceptet.

Därför tillåter man fortfarande t ex mobilabonnemangförsäljare, som står och ropar efter förbipasserande kunder.

Men jag tror och hoppas att många skövdebor nu kommer att protestera mot det här beslutet. Visst lägger vi ner pengar på julklappar till nära och kära. Men vi vill också lägga ner pengar i Frälsningsarméns, och andra organisationers, insamlingsbössor.

– Vi behöver ju få in pengar för att ha något att dela ut, säger Lotta Lundell, frälsningsofficer i Skövde. Vi kan ju inte hjälpa till om vi inte får stå med våran julgryta. Många människor förstår inte hur många människor det är som behöver hjälp.

Julen handlar om så mycket mer än kommers. Det handlar åtminstone om medmänsklighet, om man nu inte vill köpa hela det kristna budskapet. När ett affärsbolag väljer att stänga ute Frälsningsarmén för att de inte passar in i konceptet, då väljer jag att konstatera att Commerce inte passar in i mitt koncept. Så långt som möjligt kommer jag att välja bort Commerce i fortsättningen. Istället kommer jag att shoppa på Elins Esplanad, som nu välkomnar Frälsningsarmén.

fralsningsarmen.se

Svenska kyrkan i Skövde gör i år julkampanjen Strålande jul, som handlar om att fokusera på julens innersida. Läs gärna min krönika i Nära som jag också publicerat här.

Om du vill eposta Anders Nilsson är adressen anders.nilsson@diligentia.se.

Staffan Grenstedt vann nomineringsvalet - Svenska kyrkan - Göteborgs stift

Staffan Grenstedt vann nomineringsvalet - Svenska kyrkan - Göteborgs stift

Vidare i Göteborg

Idag samlas 1 280 elektorer, präster och diakoner i Svenska mässan för att förrätta nomineringsval av ny biskop i Göteborgs stift.

Under nomineringen nämndes Jan-Olof Aggedal, Jesper Svartvik, Christina Eriksson, Michael Persson, Per Eckerdahl, Kerstin Hesslefors Persson, Lars Hjort, Staffan Grenstedt, Peter Hellgren, Torbjörn Edebol, Ingvar Humlén, Dan Bernspång och Lars T Gåreberg.

Runt 17.00 meddelas vilka som fått de fem procent som krävs för att gå vidare till valet i mars.

Tack till Carina som twittrade under pläderingarna.

Fokus i skolarbetet

"Det handlar om skolpersonal som kan leta upp elever som försvunnit iväg eller inte kommit till skolan och som kan jaga in de som drar i korridorerna. Det behövs också lärare som fångar upp elever när det blir stökigt och vid behov fortsätter undervisningen utanför klassrummet."

Mer resurser till skolorna i de mest utsatta områdena, kräver JAN JÖNSSON (FP), ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd tillika speciallärare i Södertälje och
kommenterar på Brännpunkt de dystra siffrorna från skolvärlden och konstaterar att den nya skollagen kommer att ge bättre förutsättningar för skolorna att klara sitt uppdrag bland annat genom höjda krav på stödåtgärder.

Jo. Man önskar att det inte skulle behöva vara så att skolpersonalen behöver jaga elever på vift. Eller att skolpersonal inte skulle behöva använda ett sånt språkbruk, ens.

En strålande idé (publicerad i Nära)

Så kom till sist Frälsaren som de hade väntat så länge på. Visserligen inte med den pompa och ståt som man skulle kunna förvänta av en profet av den klass som förebådats i skrifterna, men en änglakör hade han i alla fall fått med sig från himlen, och kunglig vishet kom ridande på raska kameler för att besöka den lilla familjen som installerat sig i Betlehems stall.

Generationer tillbaka hade man talat om Messias ankomst, fast man visste ju inte exakt att det var just den här lille nyfödde pojken i krubban. Kung Herodes vid palatset i Jerusalem hade dock fattat misstankar och vidtog genast – förfärliga – åtgärder för att inte riskera sin egen position i samhället.
Det är i glesbygd och utanförskap det händer. Stjärnan tänds och Gamla testamentets profeter får sina profetior uppfyllda: ett barn har fötts, och därmed en allvis härskare med stort välde vilket vidmakthålls med rätt och rättfärdighet, nu och för evigt.

Vilka förväntningar! Och jag funderar: vilka tankar hade Gud själv, när han beslutade sig för att födas in i världen och bli en av oss? Läsning i Bibeln ger oss ledtrådar. Att Gud bryr sig om sin skapelse, inklusive oss människor, är inte svårt att se. I skapelseberättelserna finns ett klart intresse för aktivitet på jorden, och en vis struktur för vår tillvaro ordnas: ljus skiljs från mörker och dag skiljs från natt. Vi får klara direktiv att förvalta jorden och bry oss om våra medmänniskor. Vi utlovas inte något liv på räkmackenivå, utan snarare ett liv med arbete och möda.

För att uppmuntra oss sänder Gud profeter, som i våra dagar kanske skulle kunna benämnas samhällskritiker och visionärer. Bara håll ut, lovar de, så kommer något annat och bättre. Natten ska vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som vandrar i dödsskuggans land strålar ljuset fram. Vänta bara!

Jag ser gamla avsnitt av teveserien Undercover Boss. Det är samma upplägg varje gång. En chef sitter på kontoret och funderar på hur han ska utveckla verksamheten. Han (det är oftast en man) tar av sig slips och kavaj och ger sig ut bland fotfolket för att wallraffa. Under täckmantel lämnar han ledningsansvar och framtidstänk för att söka jobb på företaget där han tar de allra mest slitsamma uppdragen. Det diskas, skrubbas, rensas och lyfts, och chefen får uppleva hur det är att vara människa allra längst ner på samhällsstegen. I slutet av varje program avslöjar sig chefen och möter omgivningens förvånade reaktioner. Chefen kan då berätta om sina intryck och ge sin bild av hur företaget kan utvecklas, utifrån ett underifrånperspektiv.

Osökt kommer jag att tänka på Gud. Var det så han tänkte? Johannes evangelium börjar vackert. I begynnelsen fanns Ordet, visionen, möjligheternas land och bara godhet och vänlighet. Från början såg Gud bara gott, människorna levde i harmoni med sig själva, med skapelsen och Gud. När det kör ihop sig kommer Tio Guds bud, men inte ens det hjälper. Skapelsen som var tänkt att vara en mönsterskapelse hade utvecklats till en monsterskapelse. Självklart måste något göras. Gud får en stålande idé. Han utvecklar naturligtvis en handlingsplan för att säkra ledningsfunktionen och framtidsvisionerna. Johannes fortsätter i sin prolog: ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. ”

Gud bestämmer sig alltså för att ge jorden och människorna en kärleksfull strålbehandling. Gud föds på jorden, och när Gud föds på jorden föds han förklädd, för att låna några ord från Hjalmar Gullberg. Gud blir människa och föds i stallet i Betlehem. Han växer upp och wallraffar jorden på jakt efter människor som behöver höra hans budskap. Han är särskilt kritisk mot dem som är högfärdiga och tror sig vara förmer än andra. Han härsknar till ordentligt när hans följeslagare hänvisar småbarnfamiljerna någon annanstans.

Jesus vänder sig till dem som samhället stängt ute. Han rör sig bland folk och ser småfifflaren som klättrat för högt upp i trädet och ber honom komma ner på jorden. Han bjuder in sig på middag hos människor som ingen skulle dela ens en varmkorv med utanför Modegrillen. Han avbryter ett pågående steningsförsök av en kvinna som blivit måltavla för all världens moralpanik och skuldtyngda samveten. Han har hela skapelsen på sin sida: när kritikerna försöker köra tyst i lärjungarna meddelar han stolt att om de tiger, kommer stenarna att ropa. Så blir han själv kritiserad, trakasserad, körd på porten och till slut avrättad. Tillbaka i utanförskapet hämtas han åter in i matchen av Gud som låter uppståndelsens ljus stråla över graven. Gud uppväcker Jesus och plötsligt kan alla förstå vem han är. Omgivningen är inte bara förvånad, utan chockad. Vad har vi människor lärt oss, och vad har Gud lärt sig?
I kristen tro är Guds människoblivande i Jesus en oerhört viktig tanke. Vad Gud gjorde på jorden måste därför få betydelse för oss, om vi vill leva våra liv som kristna.

Det innebär inte att vi är perfekta eller ofelbara. Det handlar däremot om ett generöst förhållningssätt gentemot andra människor, inte främst ifråga om julklappar utan om det som människor i vår närhet särskilt behöver. Det innebär att vi förvaltar godhet och det underifrånperspektiv på tillvaron som vi tänker att Jesus såg. Du är värdefull och viktig. Du är älskad och Gud och du har en uppgift att fylla. Låt ingen ta ifrån dig ditt livsmod, din tro eller dina visioner och strålande idéer! Prova att låta ditt ansikte lysa mot någons ansikte – och se hur du får stjärnglänsande blickar tillbaka! Monstervärlden kommer inte att förvandlas till mönstervärld förrän Gud skapar en ny himmel och en ny jord, men till dess har vi uppdraget att vara Guds händer, Guds fötter, Guds öron och ögon på jorden. Helt enkelt – vi behöver hjälpas åt att låta julen stråla. Har du tänt ljuset?


Publicerad i julnumret av Nära, församlingstidning för Svenska kyrkan i Skövde

Märkligt

Tre avgående chefer får dela på nio miljoner. Men bibelsajt och volontärår ska vi inte ha råd med. Och lägg ner London-avdelningen?

Jag begriper ingenting.

Helenas lussekatter

Till ca 30 lussekatter:
175 g smör eller margarin
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 tsk salt
2 dl socker
1 g finstött saffran
2 dl russin
1,5 l vetemjöl
ägg till pensling
russin till garnering

Smält fettet, häll i mjölken - värm till 37 grader. Lös upp jästen i degspadet i en bunke/degmaskin, tillsätt salt, socker, saffran, russin. Tillsätt mjöl tills degen släpper från bunken - men inte för mycket! Knåda (eller kör maskinen) läääänge! Degen skall bli trådig.
Låt jäsa i bunken under en handduk i ca 45 minuter. Ta upp degen, knåda igen. Baka ut till lussekatter och garnera med russin. Låt jäsa på plåt under handduk i minst 30 minuter. Pensla med vispat ägg. Grädda i mitten av ugnen på 225 grader i 15-20 minuter. Njut!

Även detta år blir det Helenas goda recept!