Gästbloggare: Carmen Tillo om folkmordet på assyrierna

"Det handlade inte riktigt om vem du var eller vilka egenskaper du hade. Det handlade heller inte om vad du har gjort för gott i ditt liv, och inte handlade det om dina praktfulla och entusiastiska mål i livet.

Det handlade faktiskt om att sabotera för dig, för att du var utgångspunkten för att göra slut på dig dig och ditt folk oavsett om du hade entusiastiska egenskaper, goda handlingar gentemot andra och dina konstruktiva och strukturella mål.

Inte handlade det om du var blond eller svarthårig, blåögd keldan eller svartögd assyrier. Det handlade inte heller riktigt om hur gammal du var och inte handlade det om din tro om Gud för att överleva.


Nej. Utan det handlade om att du skulle bli bestraffad för en dikaturisk presidents vanföreställning om makt och hans förbiseende för dig och ditt folk. Du och ditt folk var som ett flock av syndabocker för några andras handlingar.

Du var tvungen till att undkomma. Din position som människa hade förintats och du var som ett sandkorn som väntade på att bli förskjuten till havs vattnet för att försvinna. Du sprang och undkom från stad till stad med korset i dina händer för att Gud inte skulle vända dig ryggen och att du skulle bli räddad. Gud var den enda som existerades i din värld och inte kunde du vända blicken bort från din Herre. Din position som människa var agerandeslöst och du var det slutgiltiga objektet för deras grymhet. Din policy var att rädda dig själv och din familj.

Du glömde aldrig din policy. Den bar du dagligen på som en mask. Den bar du på som en hedrad kvinna bär sin slöja på huvudet dagligen för att hedra sin tro. Att leva under den fientliga makten är som att spräcka varje nerv i din kropp. Deras bitterhet är som att injicera bläck i varje nerv och låta dig sakta men säkert dö ut. Det är som att dra dig av vägen, trampa på dig, spotta dig i ansiktet och säga: "Du är i våra händer. Vi korrigerar dig."

Av din maktlöshet kommer du att gråta, av din stumhet kommer du försöka du tala och förtröstan kommer gå sin kos. De får vägen definieras oframkomlig, du kan aldrig åstadkomma något. Du kommer söka tröst men inte finna någon tröst. Du kommer söka uppehälle men det kommer du inte heller finna. Du kommer att söka din Gud men du kommer också förmoda att han har vänt bort blicken. De krossar dina revben, de gör sönder ditt kött och ditt blod dricker de som vin till deras förnöjsamma måltid. De begravar dig levande utan ögon och på din nakna kropp släcker dem deras glödande ciggaretter. Dina revben kommer vara sönderkrossade, på en halv njure kommer din kropp stå i makt och med förlorade armar försöker du försvara dig själv för deras barbariska bitterhet. Du kommer ligga i en grav omringad av deras okultiverade makt och utanför din grav kommer de släppa sina angripande hundar. Du kommer vara hemlös och hjälplös.

Din död blir nostalgin för ditt hem och din hjälp. Förrän en dag slår ut den innan och mörkret faller samman, då du inser att du måste lämna ditt hemland för att göra slut på makten som vilar tungt över dig. Så som en förälskad ung man tvingas lämna sin nyblivna amorösa fru som soldat och när den förälskade unga mannen faller i famnen på en annan främmande kvinna och rör med tungan över hennes tilldragande bröst och hon kallar honom för den främmande livegenen hamnar du i ett annat land som kallar dig för den främmande invandrare.

Redan som små barn fick vi lära oss om att vi ska vara medmänniskor. Att vi ska vara snälla och låta alla få vara med och leka. Det utvecklades till mer avancerade ord och meningar. Det blev till att vi ska hysa respekt till varje individs integritet och innebörden av att vara en medmänniska utvecklade sig till mycket högre grad. Insikten och visheten är ettans A och B numera.


Vi väljer att vara medmänniskor, vi väljer att låta oss själva, våra barn, syskon utvecklas som individer och växa med vishet. Vi väljer också att bidra en liten slant till cancerfonden, och lite mer pengar till röda korset. Vi adopterar gärna barn från andra länder för att ge de en möjlighet till en bra uppväxt men många av oss väljer att strunta i folkmordet på de kristna minoriteterna.

För mig är frågan om folkmordet på de kristna minoriteterna i mellan östern är väldigt väsentlig. Illustrationen jag utgav om hur det är att vara den främmande invandrare, den kristna assyriskan är en realistisk upplevelse som genomlevs konstant av många assyrier i mellan östern. En realitisk upplevelse som har upplevts av min farfar och hans föräldrar. En upplevelse som dagligen klappar många assyrier på axeln vart de än går. En upplevelse som har reformerats till en posttraumatisk sjukdom i många maktlösa individer. En upplevelse som definieras som en mardröm för vuxna idag, en mardröm som handlar om att höra den hjärtlösa dödens barbariska röst kalla på de.

Det var väldigt glädjande att se folk känna empati till folkmordet i riksdagen men det var lika sorgligt att se att det handlade om en röst. Väljer vi att vara medmänniskor i Sverige eller väljer vi att vara det i hela världen? När jag har diskuterat och visat hur mycket jag bryr mig egentligen om folkmordet på mina förfäder ställs alltid frågan "Carmen, det som har hänt har hänt. Det finns inte så mycket att göra åt det. Varför är det så viktigt?" Men jag säger till varje individ som ställer en liknande fråga att om ingen tänker visa empati till vårt förflutna som är en del av vår vardag, en del av vår framtid, en del av oss människor så förstår jag att ni inte förknippar folkmordet till idag men jag förstår inte hur man låter en liknande handling passera förbi ögonen på oss när vi egentligen strävar efter rättvisa.

Vår vardag, vår framtid har sina rötter i vårt förflutna. Om inte västvärlden tänker agera och konstatera att handlingen bör erkännas så kan jag som assyrier lova er att flera folkmord lär inträffa. Än idag i Irak förnedras många assyrier fysiskt och känslomässigt. Om vi inte börjar idag och sätter stop för det och visar att handlingen som utfördes var felaktig så har vi demolerat rättvisan i sig.

Carmen Tillo."

Carmen Tillo är född 1991, assyriska och bor i Skövde. Läser på Omvårdnadsprogrammet på Västerhöjdsgymnasiet.

På offrets sida

"Men ibland får man fundera över vem man tänker på först. Den slagne eller den som slår?"
Idag skriver jag på SVT Debatt om händelserna i Bjästa.

Skamkultur

"Vi politiker har ett stort och särskilt ansvar för samhällsutvecklingen. Men vi har också, var och en av oss, ett medmänskligt ansvar för vad som händer omkring oss och det vi kan påverka. I detta fall har ett antal människor svikit sitt medmänskliga ansvar och gömt sig bakom sina neutrala skygglappar. De ska känna skam!"


Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) kommenterar händelserna i Bjästa i sitt nyhetsbrev.

Flera bjästabor hävdar att de varit neutrala. Jag har svårt att tro att det finns någon neutralitet eller objektivitet. Kyrkan ska definitivt inte vara objektiv.

Hanne Kjöller skriver en bra ledare idag:

"Det är fler än Bjästaborna som har något att lära. Alla som nu så bestämt pekar finger kan ju fundera över hur de själva gör nästa gång de hör någonting om att den där invandrarpappan i grannhuset visst slår sina barn. Eller att den ensamstående fembarnsmamman på nedre botten tar emot misstänkt många herrbesök på kvällarna. Lever ni som ni lär, reser ni er upp och ställer den självklara fråga som uppenbart aldrig någon ställde i Bjästa: Hur vet ni det?"


Det kan vara viktigt att fundera på medan alla skyller på alla andra.

Bjästaprästen

Det har gjorts en hel del pudlar de senaste veckan. Monica Green om incestlagen, Dag Sandahl om att vara ful i mun, och Beatrice Ask om de lila kuverten.

Efter gårdagens reportage i Uppdrag Granskning väntar vi alla på att Bjästaprästen ska göra en storpudel, be om ursäkt och förklara sitt agerande i samband våldtäkterna. (Kyrkans tidning)

Men det finns mer att göra. Elin bloggar bra:

"Jag brukar inte vara den som skriker efter att ta avstånd, men om kyrkan inte ska fortsätta framstå som ett både flathänt och mesigt samfund, där strukturer och hierarkier får blomstra fritt – helt i oenlighet med vad Jesus gjorde – krävs att någon går ut nu och gör något nu. Jesus stod på de svagas sida, han ifrågasatte pöbeln, han ställde sig i opposition och vägrade se på när människor for illa. Svenska Kyrkan har oerhört mycket resurser att ta hand om och ta ställning för våldtagna. Visa att ni är mer än en idiotisk präst i Bjästa. Ta avstånd genom att ta till handling!"


Bjästaprästen är anmäld till domkapitlet. Biskop Tuulikki säger i ett pressmeddelande att kyrkan alltid står på offrets sida. Det gör vi. Samtidigt finns det alltid en andra chans för alla människor. Men hur denna andra chans manifesteras bör funderas på och är i allra högsta grad en omdömesfråga.

Uppdatering 21:19: Prästen är djupt ångerfull
Skolan har brutit mot lagen

Livsfarliga män

"Hur många fler spädbarn och små barn ska behöva drabbas av olyckor, för att deras pappor har hand om dem?

Hur länge ska vi tysta ned olyckor med barn som fått fingrarna avklippta av bildörren av en stressad pappa?"


Familjerådgivaren och ledarskapskonsulten med inriktning på hjärnans utveckling Eva Sternberg, skriver i Expressen om hur livsfarligt det är för barn att deras pappor tar hand om den.

Då undrar jag lite stillsamt om Eva Sternberg tycker att det är bättre att dessa livsfarliga män är på sina arbeten. För om män inte kan hålla reda på kastruller med kokande vatten, bildörrar och trappgrindar, hur ska vi då kunna tillåta dem att vara byggjobbare, doktorer eller piloter?

Eva Sternberg är en av grundarna till stiftelsen Kvinnor Kan. Visst kan kvinnor. Men män kan också. En av feminismens viktigaste uppgifter är just detta: att supporta de män som självklart tar halva föräldraansvaret.

Så finns det naturligtvis livsfarliga män på riktigt, liksom det finns livsfarliga kvinnor. Det finns män som fått vårdnad om de gemensamma barnen sedan de slagit ihjäl deras mamma. Men det är en annan debatt.

nyhetskanalen.se

"Ändå tror jag"

"Bland det mest spännande med den befrielseteologiska ingången är också att både solidaritet och individualism här möts. Kristendomen talar till oss som i grunden fria människor, bundna av normer, förväntningar, rädslor och vårt personliga bagage. Den säger till oss, genom Jesus, att vi är fria att lämna det. Vi får krossa de bojorna. Samtidigt talar den också till oss som grupper, att våga slå oss fria.

Likväl talar den om kärlek och solidaritet, bortom normer och utifrån en öppenhet och kärlek. Här finns inte längre en motsättning mellan kollektiv solidaritet och individuell utveckling. Vi utvecklas genom varandra, genom att se oss själva och varandra för vad vi är, och genom att ständigt tro att vi kan utvecklas. Likaså ser vi oss själva i varandras svagheter och rädslor."


Elin Grelsson om solidaritet och kyrka. Hon kommer till Forum Helena/Svenska kyrkan i Skövde ikväll. Välkomna dit och/eller följ oss på twitter.

Skämskudde till alla

Justitieminister Beatrice Ask orsakar just nu bloggbävning och twitterbryt med sitt uttalande på ett seminarium i torsdags om att män som misstänks för sexköp ska få ett färgglatt brev hem, så att de anhöriga får kännedom om saken. Tanken är att sexköparna får skämmas öppet, och det kan vara avskräckande för den som får tanken att pröva på.

Första tanken jag får är "varför inte". Ska vi inte använda alla metoder som finns (nästan) för att komma åt denna uråldriga människoförnedrande aktivitet? För det är vad jag tycker att det är - även om de iblandade inte tycker att det är förnedrande. Men förnedrande är det - för människan som skapad till Guds avbild, för ett samhälle som säger sig värna alla människors lika värde. En människas kropp är inte vilken handelsvara som helst, därför har vi en sexköpslag i Sverige och den är ideologiskt bra, om än inte praktiskt bra.

Men å andra sidan, principen om rättssäkerhet väger tungt. I vår lagstiftning är man oskyldig till dess motsatsen bevisats.

Och allvarligt, med den kvinnosyn som presenteras av sexköpande männen, så tvivlar jag på att de skulle bry sig om att partnern hemma blir ledsen eller upprörd.

Alla har vi väl våra lik i garderoben även om de inte är av denna dignitet? Uttalanden vi ångrar, fortkörningar, någon ej korrekt ifylld föräldraförsäkringsdag någonstans som man inte orkar ändra i efterhand, och får man egentligen peta bort en rutten banan från bananklasen på ICA, och hur många gånger har du egentligen gått före i kön även om du inte är medveten om det? Tvättat bilen på garageuppfarten, ha på onödigt hög värme hemma utan att tänka på klimatet?

Listan kan bli lång. Vi är människor, och ingen är fullkomlig. Bäst vore väl om vi alla kunde få en gredelin skämskudde på posten av tant Bea. Man vet aldrig när den kan komma till användning.

Vad ska kyrkan göra?

"Ska jag ta hand om min broder?!"

Panelsamtal om Svenska kyrkans roll i samhället.

Medverkande:
Dag Tuvelius, ledarskribent på Kyrkans tidning
Elin Grelsson, skribent, debattör, föreläsare
Fredrik Hedlund, samordnare för Ideellt Forum i Svenska kyrkan
Qazim Gosalci, flyktingsamordnare Röda korset Skövde

Moderator: Helena Taubner

Drop-in-fika från kl 17, start kl 18.

Varmt välkomna!

Mera

Tydliga gränser

Idag skriver Kyrkans tidning om sociala medier och tar upp att jag blev anmäld till domkapitlet för ett tag sedan av en person vars kommentarer på Facebook jag raderade av hänsyn till mina läsare/följare/vänner. På mina krypin på nätet ska ingen behöva läsa stunt och dumheter som går alldeles över gränsen. I det här fallet handlade det om koppling mellan homosexualitet och incest, vilket är befängt och kränkande (förlåt, David Eberhard) mot mänskligheten i stort.

Hyfs i debattten gäller särskilt hbt-frågor, eftersom kyrkan har ett mörkt arv att ta tag i på den fronten.

Nu var frågan: måste en präst alltid diskutera, samtala och vara öppen för dialog? Svaret är nej. En präst är präst dygnet runt, inte tu tal om den saken. Men som präst har du alltid rätt att sätta tydliga gränser för vad du vill vara med om, vilka människor du har kontakt med och vad ni pratar om. Känner man att en situation är klurigare än vad man klarar, är det prästens skyldighet att hänvisa vidare.

Och man kan inte räkna med att få vara någons personliga vän, även om den man är intresserad av råkar vara präst och använder sociala medier.

Det har också domkapitlet i Skara tydligt klargjort i och med att anmälan mot mig inte tas upp till behandling.

Själavårdskontakter är, hursomhelst, bäst i formen av personligt samtal öga mot öga.
Kyrkomötesbeslut och aktuella frågor i kyrka och samhälle diskuterar jag gärna. Men jag sätter en tydlig gräns för vilka ord som får avläsas från mina webbplatser.

Till sist: jag tänker naturligtvis fortsätta använda sociala medier för att nätverka med vänner, bekanta, partikamrater och alla ni andra, jag tänker prata om Gud, och i Jesu namn värna hbt-frågor, jämställdhet och annat jag tycker är viktigt.

Så, fortsätt gärna läsa.

Monica Green (s) och incestlagstiftningen

Idag bloggar riksdagsledamoten Monica Green om incestlagstiftningen och menar att det i en framtid är möjligt att reglerna för sexuellt umgänge mellan vuxna helsyskon kan komma att ändras. I Expressen förtydligar hon och säger:


- Vuxna människor får ha sex med vem de vill. Det är min uppfattning. Vuxna människor där båda tycker det är okej. Typ två 60-åriga syskon som tycker att det är rimligt. Då har jag ingen moralisk uppfattning om det och tycker inte att det ska vara olagligt.

Även 19-åriga syskon?

- Ja. De är väl vuxna då, är de inte det?

Det finns både etiska och genetiska argument för att denna lagstiftning finns. Den allmänna etiska uppfattningen bland folk må vara baserad på "magkänsla", men ibland är den rimlig. Det måste finnas grundläggande förhållningssätt mellan människor i ett samhälle.

Man kan hävda att vi "accepterar" samkönade äktenskap och att staten inte heller bör "lägga sig i" andra former. Då får man påpeka, igen, att samkönade relationer mellan människor inte alls har att göra med incest, och att använda samkönade par som slagträ i en sådan här diskussion tycker jag är förfärlig och ett hån mot hbt-rörelsen. Nu vet jag att Monica Green är en av de politiker som gjort mycket för samkönade rättigheter, så det handlar om obetänksamhet och dålig argumentation och inte illvilja.

Lagar och förordningar finns till, inte för att göra livet surt för folk, utan för att skydda människorna i vårt samhälle. Det finns en risk för graviditet, oavsett preventivmetod. Risken för allvarliga fosterskador och sjukdomar är stor.

Det här var ett riktigt, riktigt, dumt förslag. Jag kommenterar uttalandet i TV4 Skaraborg ikväll och på webben såklart.

Så säger lagen om incest :
Brottsbalken, Andra avdelningen, 6 kap. Om sexualbrott:
"7 § ... Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till fängelse i högst ett år. Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt. Lag (2005:90)."




Sveriges Radio Skaraborg
Webbradio SR

Dagens citat

"Att inte kalla det folkmord som gav upphov till begreppet "folkmord" är en obegriplig politisk förträngning."


Ola Larsmo,DN Kultur, kommenterar senaste händelseutvecklingen i frågan om Turkiet och de kristna minoriteterna år 1915.

DN

Bröd från himlen

Predikan Midfastosöndagen

”Herre, Ge oss alltid det brödet”, säger folket som följt med Jesus till Kafarnaum.
Ja – vem skulle inte vilja ha det? Brödet som kommer ner från himmelen, det sanna brödet, som ger världen liv.

Liv kan vi verkligen behöva, efter de senaste månadernas jordbävningskatastrofer..
Vi kan verkligen behöva liv – vårtecken i en kall och frusen värld. Visst längtar vi till sommarens gröna ängar, och vatten som ger avkoppling och ro.

Har ni tänkt på, det är så mycket vi behöver och önskar. Ge oss idag det bröd vi behöver, ber vi i Jesu bön. Vi längtar efter det goda livet. Vi söker fullkomlighet och perfektion. Kanske är det en uråldrig tillbakalängtan efter ett paradis mänskligheten en gång levt i och som vi en gång kommer att få uppleva igen – i himmelen.

Än så länge – just nu- får vi bröd från himlen. Det brödet är Jesus Kristus själv. Han lovar själv, att den som kommer till honom skall aldrig hungra, och den som kommer till honom skall aldrig någonsin törsta.
Alltså borde de – vi – som kommer till Jesus aldrig nånsin känna någon andlig längtan, hunger eller törst, eller hur menar han egentligen?
Är det inte snarare så, att ju mer vi får del av Jesus, desto mer vill vi ha. Ju mer bröd från himlen jag får – ber jag till Gud att få mer av det brödet.

Ja, det är nog så att vi behöver påfyllnad. Både av det bröd som är förgängligt - mat, kläder, ett hem att bo i, men också i vårt inre liv.
För Jesus säger inte: Den som en gång har kommit till mig skall aldrig mer hungra. Nej, den som kommer till Jesus. En pågående handling som upprepas varje gång vi andas en bön till Gud, när vi ser korset framför oss och minns vad Jesus har gjort och gör.

Jesus säger heller inte: Den som en gång kom till tro på mig skall
aldrig någonsin törsta. Tron är en relation, en känsla av trygghet, tillit, förvissning eller försanthållande – en viljeinriktning eller ett ställningstagande, eller helt enkelt en bön: jag skulle vilja våga tro att någon bryr sig om. Eller en vila – i Guds varma, trygga händer.

”Den som kommer till mig ska aldrig hungra”, säger Jesus. För mig är det inte i tonen som hos en politiker som vill övertyga oss om att han eller hon är den ultimata ledaren. Utan snarare som vännen som i min värsta stund säger till mig: ”Kom till mig och prata lite, så ska du se att allt känns bättre.” Eller föräldern som ömt förmedlar trygghet till barnet genom att säga att mörkret faktiskt inte är farligt.

Men mörker hamnar vi i, barn som vuxna. Det kan se lite olika ut. Vi behöver livsmedel från Gud för att fixa detta livet. Ofta sker det helt automatiskt, tänker jag, för det är i Gud vi andas, lever, rör oss och är till. När vi föder och fostrar barn. När vi planterar om våra krukväxter och drar med dammtrasan över bokhyllan. När vi upptäcker alldeles nya snödroppar i söderrabatten eller när vi drar kundvagnar i mataffären eller sitter i väntrummet hos tandläkaren. När vi bygger skolor och stiftar lagar. I allt finns Gud och vi gör det tillsammans med Gud.

Vi får bröd från himlen på ett särskilt sätt i nattvarden. Kanske livets tonartshöjning, när vi får uppleva det där ”extra allt”. Inte bara livsmedel för detta livet, utan för det eviga. Vi fylls på med bränsle från den mest förnyelsebara källan som finns – Guds kärlek.

Nattvarden, där glädje och sorg blandas. Där vi lämnar till Gud, där vi får tillbaka från Gud. Där det handlar om en gemenskap av längtande, hungrande, törstande i alla tider, men där det också handlar om just dig. För så älskade Gud världen, att han utgav sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under, utan ha evigt liv.

Och vad ska vi göra för att tro? Ingenting alls. Jesu kropp är för dig utgiven. Din längtan är nog. Börja bara med en enkel bön: ”Herre, ge mig alltid DET brödet.

Gud, vi tackar dig för livet som du ger oss.
Tack för att du skapat mig med en längtan att söka – utåt och inåt. Tack för att du går med mig, och förenad med varje steg. Hjälp oss att ta emot det som du låter oss möta. Hjälp oss att ha respekt för oss själva, varandra och dig. Du som sagt till oss: Sök, så ska ni finna, till dig överlämnar vi oss själva och varandra. I Jesu namn, amen.

Midfastosöndagens bibeltexter

A propos Vilks

"När vi får se Aftonbladet ge en krönika till Åke Green. När vi får se Neo upplåta serverutrymme till någon som förnekar Stalins brott mot mänskligheten. När vi får se Judisk Krönika med bidrag från David Irwing eller bilder som Piss Christ och Ecce Homo i tidningen Dagen. Väck mig då."
Magnus Betnér är något på spåren när han kommenterar vilksaffären på SVT Debatt. Är det så att historien är så långt från medelsvenssons kränkthetsspröt så vi orkar vara lite prettigt yttrandefrihetskämpiga utan att det behöver beröra oss på djupet?

Isobel Hadley Kamptz konstaterar klokt:

"Kan vi inte enas om att default-läget är att man är emot mord? Vad säger ni? Att man inte specifikt måste uttrycka sitt avståndstagande för att man ska antas ogilla planer på att mörda folk? Och att detta defaultläge gäller liksom i allmänhet, utan att man kan misstänkliggöras för att tvärtom gilla och uppmuntra mordplaner om dessa totats ihop av en man om man är man, av en västeråsare om man är från västerås eller av en muslim om man nu är muslim."
och funderar vidare på hur satir och karikatyrer kommunicerar olika beroende på mot vem de riktas: "fler parametrar att ta hänsyn till när man exempelvis skämtar om eller hånar multihandikappade än statsministrar".

Själv skulle jag vara glad om jag slipper ta ansvar för kristnas övertramp och konstiga teologier, abortpolitik som tar tusentals liv varje år till följd av illegala aborter, hatbrott riktade mot hbt-personer med mera.

Men faktum är att jag har ett ansvar. Som kristen har jag ett ansvar att visa en annan bild av vad kristen tro och kristet liv kan innebära. Och det är förmodligen därför vi ser vettiga muslimer ta avstånd från al qaida och Jihad-Jane och allsköns konstigheter. Det är bra och ger en fördjupad och rättvisande bild av vad religiositet handlar om.

Tidigare bloggat: Skydd för demokratiska värden

Andra bloggar om , ,.

Gästbloggare Sewon Ekberg: Jämställd vård!

"För att kunna bedöma hur dagens vårdsituation ser ut behövs kunskap om kvinnors och mäns behov, intressen och livsvillkor. Vad vet vi i dag ?

Jo, till exempel:

- Kvinnor har tystare hjärtinfarkter och löper större risk än män att inte bli rätt behandlade.
- Stressen och den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar. Allra sämst mår unga kvinnor, antalet självmordsförsök har fördubblats på tio år.
- Grå starr är en av de vanligaste operationer som görs i dag. Det är övervägande kvnnor över 65 år som opereras och de får vänta längre på operation än män.
- Nyare och dyrare mediciner skrivs oftare ut till män medan kvinnor får äldre och billigare preparat.

Kvinnor och män skall självfallet erbjudas likvärdig tillgång till service, tjänster och behandlingsmetoder.

Att arbeta med verksamhetsutveckling med fokus på jämställdhet för brukare eller kund är nytt,spännande och konstruktivt. Andra perspektiv som ålder, etnicitet och sociokulturell bakgrund har också stor betydelse.

Allt detta och mera därtill arbetar Västra Götalandsregionens Kunskapscentrum med.
Det är angeläget att stötta dom i detta arbete !

Sewon Ekberg
Regionpolitiker ( fp )"

Sewon Ekberg är regionpolitiker. Ordförande i Liberala Seniorer i Skaraborg och Samordningsförbundet i Skövde. Landstingsman sedan 1986 och därefter regionfullmäktigeledamot. Han vill vara de äldres röst i Skaraborg. Tidigare personalchef. 2:e v.ordf.i Hälso-o Sjukv.

Om folkmord på assyrier - erkännande behövs!



Den 11 mars beslutar riksdagen om Sverige ska erkänna folkmordet i Armenien 1915 elle inte. Hör skövdetjejen och folkpartisten Carmen Tillo berätta i TV4 om vad hennes släkt utsatts för och hur minnet lever kvar.

Folkpartiets landsmöte beslutade år 2005 att göra följande uttalande:

"Folkmordet som armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontinergreker utsattes för under första världskriget har alltför länge setts som en turkisk-armenisk angelägenhet. Turkiet hör hemma i den europeiska gemenskapen och har i flera avseenden uppfyllt kriterierna för medlemskap i EU. Inom kort planeras förhandlingar om medlemskap börja. Turkiet bör inför detta ta ansvar för att sanningen om folkmordet på armenierna m.fl. blir känt och att offrens lidande erkänns. EU bör utöva starka påtryckningar på Turkiet för att erkänna folkmorden på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontinergreker under första världskriget. Turkiet och andra länder bör öppna arkiv och på andra sätt främja forskning om denna mörka del av regionens historia. Starka påtryckningar krävs också för att Turkiet nu och framdeles skall tvingas respektera de kurdiska och kristna folkens rättigheter."

Dagen

Skydd för demokratiska värden

"Om någon betraktat angreppen på Vestergaard och Vilks som enskilda polisärenden är det hög tid för en omprövning. Hoten utgör i själva verket ett angrepp på en av våra mest grundläggande rättigheter - yttrandefriheten - och bör ses som ett vidare och större hot mot ett öppet och fritt samhällsliv. De personer i Al-Qaida som vill tysta skandinaviska tecknare förnekar de mest grundläggande värden som bär upp en demokrati," skriver DN idag i en osignerad ledare med anledning av gripandet av terroristerna som planerade att mörda Lars Wilks, konstnären med rondellhundmuhammedteckningen.

Visst. Därför bör Lars Wilks få adekvat beskydd från polisen, istället för att beväpna sig med yxa innanför dörren, ha ett egensnickrat skyddsrum på vinden plus ett egenmixtrat tjuvlarm.

Stora resurser läggs, med rätta, på kungahusets olika evenemang och boenden. Samma omtanke bör visas de medborgare som rakryggat och med sina egna liv som insats stått upp för yttrandefrihet och demokrati.

DO till domstol

DO Katri Linna skriver idag på DN Debatt om det otillständiga att kvinnor straffas när de föder barn, dvs halkar efter i arbetslivet, definieras som mindre produktiva och marginaliseras av arbetsgivare.

Grundproblemet som jag ser det är inte att arbetsgivare suckar när Eva vabbar för tredje gången under en tvåveckorsperiod. Grundproblemet är snarare att arbetsgivaren suckar för att någon över huvud taget vabbar. Så, ska vi förbjuda sjuka barn?

Nej, det går ju inte. Men det går att skapa ett flexibelt arbetsliv. Det måste gå att att vara förälder och arbeta. Lösningen är inte att kvinnor får bättre villkor på arbetsmarknaden. Lösningen är istället att arbetsgivarna/världen/samhället begriper att familjeliv är något som inte stör arbetsgivaren utan erbjuder den en kompetensutveckling hos medarbetaren som den inte alls behöver betala för, förutom att flexiblilisera arbetsplatsen en aning.

Faktiskt - om jag vore arbetsgivare och hade manliga arbetstagare som inte tagit ut hälften av föräldraledigheten för sina barn skulle jag allvarligt fundera på hur graden av ansvarstagande i övrigt ser ut hos denne arbetstagare. Gör han tjugo procent av jobbet på arbetsplatsjobbet också?

Och om han aldrig någonsin vabbar trots att han i personalrummet klagar över dagisbaciller och ogenomsövda nätter, får man verkligen fundera över han behandlar medarbetare och bekymmer inom sitt arbetsområde: konstaterar han att "det går neråt arbetsprocessen nu" och lämnar det operativa till någon annan?

Nu ska inte alls skyllas på männen. De har ofta svårt att få utrymme i sitt föräldraskap. Statistiken säger att män aldrig jobbbar så mycket som när de har småbarn hemma. Vore man biologistisk feminist skulle detta kunna försvaras med att mannens gener kommunicerar med honom att han ska ut och samla mat till sin flock. Med en spädis hemma behövs ju extra mycket mat = övertidstimmar.

Ligger det månne något heroiskt över mannnen som sliter och sliter för att försörja fru och barn?

Ja, det är nog så hedervärt. Men något överambitiöst. Staten förser oss med föräldrapenning och barnbidrag. Jämställdhetsbonus (som tyvärr kommer året efter när ekonomin börjat "ta" sig efter tjänstledigheterna) till den som tjänar mest om man delar lika.

Men männen har som sagt att kämpa med. "Under 2009 tog vi emot 31 anmälningar om könsdiskriminering i arbetslivet som var kopplade till graviditet. Vi fick 69 anmälningar om missgynnande i samband med föräldraledighet, varav 53 kom från kvinnor", skriver Katri Linna.

Kanske är det så att det krävs ett nytänkande. Kanske är det så att en något mer individualiserad föräldraförsäkring är en nödvändig metod att i ett övergångsskede få människor att begripa att föräldraskap handlar om att faktiskt göra en större insats än att ställa söta fotografier av sina barn på skrivbordet på jobbet. Eller åka på semester sportlovet och höstlovet.

(Att Sverige, eller Skaraborg, stannar vecka 7 och 44 är ett bloggämne i sig. Snacka om oflexibelt arbetsliv!)

Om jag vore man skulle jag omgående starta Facebookgruppen "Jag är man och vabbar med stolthet".

Grundläggande principer för gudstjänstlivet

Som en del vet håller vi nu på med en översyn av Den svenska kyrkohandboken, dvs den bok med ordningar för söndagsgudstjänster, dop, viglsar etc som vi har i Svenska kyrkan. Den vi nu lever med är från 1986 och har alltså några år på nacken. När jag gick på Pastoralinstitutet år 2000 fanns ett förslag ute, som vi fick lära oss men som sedan förkastades av kyrkomötet, och arbetet med att ta fram en ny handbok började från början igen.

Man tänker sig alltså ett brett förankringsarbete, för att så många som möjligt ska kunna vara med och tycka. I direktiven angavs också att de teologiska grundprinciperna ska klargöras innan man sätter sig och detaljpetar i texter och formuleringar.

Det som domkapitlen nu fått på remiss är alltså ett ganska omfattande principdokument, plus ett förslag på gudstjänstens grundläggande struktur som nu kallas ordo. Denna struktur skall man utgå ifrån, sen kan man lägga till och dra ifrån efter behov.

Min kollega Marta, som har gått igenom dokumentet, konstaterar i sin blogg att man lärt sig en del från det havererade 2000-projektet: förutom själva arbetsmodellen handlar det om diskussionen om inkluderande språk och könskodade gudsnamn (personliga pronomen och begrepp som "Herre", där man nu diskuterar vikten av att komplettera tidigare föreställningar istället för att helt enkelt byta ut.

Vidare diskuteras t ex om trosbekännelsen skall vara obligatorisk och om hur man ska se på beredelsen.

Grundordning för mässan
Teologiska grundprinciper

Planen är, att ett förslag till ny kyrkohandbok ska föreläggas Kyrkomötet 2014. Före dess ska förslag från handboksgruppen prövas i ett remmissförfarande under en period 2012-2013.

... och var finns rättvisan?

Janne på Kulturbloggen har idag en kommentar om det faktum att Sofie, mamma till Victor som dog ett och ett halv år gammal, nekades sjukersättning. Hon orkade nämligen inte gå till arbetsförmedlingen dagen efter Victors död.

svtDN

Men,

"Om vi dessutom sätter det i samband med att en muslimsk man fick rätt att få ersättning från Arbetsförmedlingen för att han inte fick ett jobb eftersom han vägrade ta en kvinna i hand.

Då inser jag att jag ger upp om att det finns någon form av logik i samhället.

Det finns ingen medkänsla. Män får vägra ta kvinnor i hand, men en mamma som förlorat sitt barn får inte ens sörja en dag."

Arbetslinjen i all ära, men någon form av medkänsla måste det finnas i ett humant samhälle. Hur denna medkänsla ska få sin praktiska utformning är såklart en fråga om vilka grundvärderingar vi väljer ska vara rådande.

Jag konstaterar ändå att rättvisan ibland kommer fram till slut.


Den narkosläkare som alldeles totalt glömde bort att arbeta när han skulle hjälpa Hanna-Fia vid hennes förlossning har nu fått en varning av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Bra. Egentligen skulle denne narkosläkare också prövas i allmän domstol. För detta är en form av kvinnofridskränkning som är osynliggjord och har hittills nonchalerats av Socialstyrelsen. Möjligen kan detta bli början till förändring.

Se också Karin Hübinettes utmärkta rapportinslag om obedövat kejsarsnitt som dolt problem.

Jonas Gardells söndagsskola

Ikväll sändes första delen av Jonas Gardells Gud-serie "Å Herregud", där han beger sig ut i öknen för att ta reda på var föreställningarna om Gud kommer ifrån.

Se avsnittet på svt play om du missade det.

Är Gud en svart lesbisk kvinna? Och varför är föreställningen om Gud som skäggig gubbe på moln tusenårig? Vilka var de andra gudarna som inte skulle vara "jämte mig" och hur såg transherdarna ut egentligen?

Dessa frågor och flera till behandlas av Jonas Gardell som på sitt karakteristiska sätt vänder och vrider på allt. Orädd, omesig och provocerande ger han sig i kast med krigarguden, guden som föreslår våldtäkter och mord, och han tror ändå. Han hjälper oss förstå att människors föreställningar om och bilder av Gud inte "är" Gud.

Hm, måste citera Jonas i hans Jesusbok:

"Nu påstår jag alltså: egentligen är Gud lika lite som på Jesu tid något att tro på eller inte tro på. Gud är något man förnimmer och erfar eller inte.
Gud är inte ett förslag.
Han är inte ett tankeexperiment eller ett tankekomplex att ta ställning till, utan en kraftkälla som finns i dig vare sig du vill eller inte, men som du kan öva dig i att vara i kontakt med...Du kan också låta bli att söka Gud. Han upphör därmed inte att finnas."


Dagen
SvD

Vad gör Svenska kyrkan i Skövde den 5 mars?

Då är det Världsböndagen, och i Norrmalms kyrka kl 19.00 hålls en samling där Kamerun står på programmet. Temat är "Låt allt som lever och andas prisa Gud".

Talare är Annika Ovander,som arbetat som EFS-missionär i Afrika några perioder.
Kollekten går främst till utbildningsstipendier för unga kvinnor i fattiga länder. Bland yrkesvalen dominerar undervisning och sjukvård, men här finns även blivande agronomer,dataingenjörer och idrottspsykologer.
Mer än 3000 kvinnor i Afrika, Asien, Mellanöstern och Sydamerika har fått hjälp till yrkesutbildning och yrkesrelaterade studier genom Världsböndagens gåvor de senaste 50åren.

Varmt Välkomna!

Vad gör Svenska kyrkan i Skövde den 8 mars?

























All kollekt vid konserten går oavkortat till Kvinnohusets fonder. Å 2010 är det 100 år sedan internationella kvinnodagen instiftade. Konserten är en del av manifestationen under rubriken
"Inte 100 år till" som organiseras av jämställda.nu i Skövde. Fackeltåg avgår kl 17:30 från Herti Johans torg. Samling 17:15.

Välkomna!

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...