Predikan 1 söndagen i fastan: Prövningens stund

På sätt och vis kan man ju förstå Petrus reaktion när han hör Jesus berätta om vad som var på väg att hända när de gått upp till Jerusalem. Lidande, förnedring, död. Allt de byggt upp tillsammans, Jesus och hans följare, skulle få ett dramatiskt och snöpligt slut. Jesus , Messias, som de upplevt så mycket med, lärt sig så mycket av, skulle han lämna dem nu?

Så många triumferande ögonblick – han hade förkunnat befrielse för de fångna och syn för de blinda, han hade gett de förtryckta frihet och lama hade han botat så de kunde springa som hjortar. Han hade sannerligen kvalificerat sig för bragdguld flera gånger om . Skulle han nu själv råka ut för det som han hjälpt andra med? Lida och dö?

Näe, säger Petrus. Må Gud bevara dig, herre. Något sådant ska aldrig hända dig.
Jag kan bli lite sur på Jesus när jag tänker på hur han nu svarar Petrus. ”Håll dig på din plats, Satan”, det är ju inte direkt något empatiskt eller själavårdande förhållningssätt.

Man kan tolka Petrus protest som att han ville lägga sig i Guds frälsningsplan, den som handlar om att Guds son skulle ta på sig alla synder och dö såsom syndabock. Så älskade ju Gud världen, att han utgav sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under, utan ha evigt liv.

Men jag ser också ömheten och omsorgen i Petrus protest mot ondskan. Må Gud bevara dig, herre. Och Jesus blir arg, där i prövningens stund.
Petrus och Jesus är med oss, när vi hamnar i prövningens stund. För vi kommer inte ifrån de stunder i livet när det gör riktigt ont. När vi får de där riktigt dystra beskeden. När saker och ting inte blir som vi tänkt oss, på det personliga planet, och i vårt gemensamma liv på jorden.

Någon du älskar har bara några månader kvar att leva. Det har hänt en naturkatastrof, flera tusen människor är döda. Tyvärr så är du övertalig på den här arbetsplatsen. Vi behöver inte dig mera. Tyvärr så har världen en ekonomisk kris just nu, så vi kan inte hjälpa världens barn lika mycket som förut.
Jesus är realist. Han vet vad som kommer att hända honom. Men är det verkligen Satan som ligger bakom Petrus omtanke, är det det onda som vill få Jesus att hoppa av sitt uppdrag, krypa in i stugvärmen och stänga in sig i en bubbla av bekvämlighet och verklighetsflykt och planera för fredagsmys på långfredagen istället för att pinas under Pontius Pilatus, korsfästas, dö och nederstiga till dödsriket?

Är det ont att vilja ha det bra, leva ett gott liv? Jag tror inte det. Men kanske är det så att när vår bekvämlighet hindrar oss från att göra saker vi är kallade att göra, när vi hellre backar än att ta en nödvändig konflikt, när vi inte orkar kriga för rättvisa, frihet och förståelse därför att det personliga priset blir för högt, eller när vi tvärtom struntar i att göra det vi innerst inne är rätt, då har vi kanske svängt av från Vägen till Livet.

Salig är den som håller ut då han prövas, läser vi i Jakobs brev. Och vi ser ju så ofta livets prövningar från vår mänskliga synvinkel och det är en kamp. Många av de bibeltexter vi läser i fastetiden handlar om kampen mot synden, kampen mot begären, kampen mot det onda. Mycket tankemöda har lagts ner på att definiera vad det onda och synden egentligen är.

All vår bortvändhet från Gud, avvisande av det goda och ljusa, all egoism, maktlystnad och girighet personifieras ofta i Djävulen själv. För någonstans måste väl det onda komma ifrån? Föreställningen om att andra människor är till för att exploateras, utnyttjas, våldtas och skändas, det är verklig synd och får dansbaneeländet, semlefrossandet och det alltför mycket tevetittandet att blekna i jämförelse. Kampen mot begären, det onda och syndiga är i hög grad en kamp mot människors tankar: ideologier, tankestrukturer och förtryckande normer.
Det är viktigt att vi inte skyller ifrån oss och låter Djävulen bli en syndabock för allt det vi har ansvar för och som med rätta skäms för hos oss själva. Vi ska inte glömma att Gud har gett oss en fri vilja. Och den kanske största synden av alla är när vi förminskar oss själva och våra medmänniskor. När vi helt enkelt försöker låtsas om att vi inte är Guds älskade barn, vänner och medarbetare.

Så frågan är: vad är det i livet som är gott för oss? Vad är konstruktivt och vad ger oss tillväxt, andlig tillväxt? Vad är det som bygger upp oss, vad gör oss starkare?

Frågan är hur vi håller ut när vi prövas av det som är prövning på riktigt, när vi hotas i vår livslust, när vi lockas eller förvrids att tro att vi är värdelösa, hopplösa varelser utan något vettigt att tillföra världen. När vi förleds att tro att det inte är någon idé att lyssna på Gud. När vi inte tror att Jesu löften eller välsignelsen eller förlåtelseorden gäller oss.

”Gör mitt hjärta”, skriver den heliga Birgitta, ”brinnande av kärleks eld, så att allt som är dig emot måtte sopas bort som aska i blåsande storm.”

Ja, det är kanske det som Jesus menar när han förmanar Satan i dagens evangelietext. Håll dig på din plats, ondskan. Våga inte krypa fram och förstöra. Kom inte och lura i oss att det skulle vara enkelt att leva! Det är ingen som har lovat oss det! Men Jesus har lovat oss att vi inte är ensamma i det. Kom till mig, säger han, alla ni som är tyngda av bördor. Jag ska ge er vila.

Jesus bär Guds tankar. Gud ser allt, han vet hur slutet kommer att bli. Dagarna i dödsriket är långa och tunga, men uppståndelsen kommer! Vi får alla del av det bragdguld som blir följden av Jesu seger på korset. Liv, ljus, tack Gud, för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus. Ljuset finns där framme. Jesus lämnade oss bara tillfälligt. Han kommer åter till oss i nattvarden. Han möter oss i bröd och i vin. Nattvarden är en god mötesplats på Livets väg. Här får vi tid att stanna upp, få koll på läget och vänta in våra medmänniskor i ett gott möte. Ännu ser vi allt som i en gåtfull spegelbild, men en gång ska vi se och förstå klart och tydligt.

Richard Skinner skriver:
”O Frost, som över en natt förvandlar fälten till ljudlös stillhet, förseglar landskapets rikedomar under kylslaget pansar;
Du är tiden när strapatserna uthärdas: kom hjälp oss att hålla ut, inneslut oss i löftet om en ny vår.
O Snöstorm, plötslig och lamslående, suddar ut världen, utplånar alla kännetecken, alla olikheter, i ett förblindande, glänsande vitt;
du är vildsint och mjuk: kom, sudda ut alla våra felsteg, överväldiga oss med din beredvillighet. ”

Ja, minns att Gud harinte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.

Margareta Melin skriver:
”Så gör din panna hård som sten i denna hårda värld. Men bevara ditt hjärta nära Guds hjärta, sårbart och känsligt som hans, fyllt av ömhet och förbarmande.”

Amen.

Dagens texter

Krafttag mot våldtäkt!

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, har tillsammans med Amnesty, RFSU, Sveriges Kvinnolobby, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), UNIFEM Sverige, Team för våldtagna kvinnor och RFSL uttryck oro över situationen gällande våldtäkt i Sverige.

Förra året polisanmäldes över 4 000 våldtäkter mot person över 15 år. I 98 procent av fallen var brottsoffret en ung tjej eller kvinna, men även män, pojkar och transpersoner utsätts. De flesta våldtäkter anmäls inte och mörkertalet är stort. Våldtäkt är en allvarlig attack mot individens integritet och sexuella självbestämmande. Den som utsätts har rätt till rättvisa, upprättelse, kompensation och stöd. Men i verkligheten läggs de flesta våldtäktsärendena ner: bara procent leder till åtal. Ännu färre leder till fällande dom.

Vi uppmanar nu regeringen att

- anta en nationell handlingsplan mot sexuellt våld
- införa sexualundervisning som ett obligatoriskt moment i lärarutbildningen
bygga ut det psykosociala stödet till personer som utsatts för våldtäkt och annat sexuellt våld, bland annat genom att inrätta särskilda mottagningar för våldtagna i storstäder
- tillsätta en oberoende granskningskommission för att identifiera brister i utredningskvaliteten i polisens och åklagarnas hantering av våldtäktsärenden

Tycker du att det är rätt?
Visa att du inte accepterar våldtäkt och annat sexuellt våld.

Kräv att regeringen tar krafttag mot våldtäkt. Skriv under uppropet och sprid budskapet vidare på din blogg!

Var femte damernas

Även detta år blir det Oasmöte i Borås. Jag läser annonsen i Kyrkans tidning och ser att av de talare som nämns är 14 män och 3 kvinnor. Kvinnorna har förstås, i apostolisk ordning, andra uppgifter.

Men frågan hänger kvar i luften: anses inte de karismatiska kvinnorna ha mål i mun? Har de inget att säga den tröga svenska kyrkligheten, eller skulle Oasrörelsen rentav vinna på att låta kvinnorna, i Maria Magdalenas, Foibes, Lydias och de andras kvinnornas fotspår, tala i församlingen?

Biskop Sven Thidevall avgår

Ikväll meddelar Växjö stift och biskop Sven Thidevall att han lämnar biskopsjobbet och övergår till forskartjänst inom Svenska kyrkan. Detta efter en turbulent tid.

Jag har lärt känna Sven Thidevall som en varm person och driven kyrkomedarbetare och beklagar att han väljer att lämna. Vi behöver biskopar som vågar säga ifrån, även om det svider.

Dagen
Kyrkans Tidning
Smålandsposten
SvD
DN

Kommunlistan för FP Skövde valet 2010!

1. Mikael Wendt Företagare, 53 år, Skyttesledet
2. Ulla-Britt Hagström Lärare, ped mag, 64 år, Lunden
3. Christer Winbäck Riksdagsledamot, 56 år, Billingen
4. Karin Långström-Vinge, Präst, 33 år, Södra Ryd
5. Petter Fahlström Kock, 20 år, Norrmalm
6. Elin Elfverson Kursadministratör, 33 år, Centrum
7. Kaj-Eve Enroth fd Officer, 66 år, Östermalm
8. Sara Wennerholm Nationalekonom, 30 år, Norrmalm
9. Andreas Dahlborg Försäljare, 29 år, Centrum
10. Carmen Tillo Studerande, 19 år, Södra Ryd
11. Sewon Ekberg Regionpolitiker, 74 år, Centrum
12. Viola Lindén fd sjuksköterska/vårdlärare, 67 år, Norrmalm
13. Björn Fläring Yrkeslärare, 58 år, Skultorp
14. Anna Åkerman Studerande, 24 år, Hentorp
15. Jens Dahlenborg Teknisk operatör, 39 år, Södra Ryd
16. Melita Maars automatiseringsingenjör, 38 år, Lunden
17. Ulf Andersson Entreprenör, Agronom, 62 år, Billingen
18. Cecilia Wendt Försäljare, 22 år, Vasastan
19. Peter Larsson Kulturivrare, 43 år, Trängen
20. Febe Tunmats Undersköterska, 47 år, Storegården
21. Martin Markgren Bokbindare, 27 år, Centrum
22. Inger-Lise Forsberg Undersköterska, 35 år, Våmb
23. Douglas Hjalmarsson fd Rektor, 69 år, Sandtorget
24. Barbro Askstam fd Sfi-lärare, 72 år, Gamla Skolan

Om modern tvångssterilisering





RFSL:s Sören Juvas och folkpartisten Amanda Brihed skriver på debattsajten Newsmill en artikel om modern tvångssterilisering där de tar sin utgångpunkt i en diskussion som pågår i tidskriften Dagens Samhälle. Där har en moderat kommunalpolitiker framfört synpunkter på funktionshindrades önskan att få barn och för fram uppfattningen att när personer med utvecklingsstörning drömmer om att bli föräldrar skall sjukvård och förvaltare agera. Hur detta agerande skall gå till framkommer inte, skriver Juvas och Brihed, men det ligger nära till hands att tro att det kan handla om att återinföra tvångssteriliseringar.

En del kanske tror att det här med tvångssteriliseringar är något som tlllhör den mörka delen av 1900-talets historia. Så är inte fallet. För de människor som idag önskar byta juridiskt kön är det enligt Lagen om könstillhörighet ett krav att personen ska ha blivit steriliserad och levt "som tillhörande det kön som personen bekräftar sig tillhöra under en viss tid." Däremot finns inget krav på att man ska ha genomgått könskorrigerande behandling.

Än värre föreslås det bli: den statliga könstillhörighetsutredningen föreslår att steriliseringskravet ska kompletteras med att könskörtlarna dessutom avlägsnas.

När denna utredning var på remiss svarade Kyrkostyrelsen å Svenska kyrkans vägnar, coh det är en text som lämnar mycket att önska. När det gäller sparande av könsceller för kommande befruktning har ett övergripande resonemang om "barnens bästa" även om de konstaterar att forskning saknas.

I vilket fall: frågan om transpersoners livsvillkor är en människovärdesfråga som Svenska kyrkans medlemmar bör titta närmare på. Visserligen i elfte timmen, men bättre sent än aldrig.

Det finns en lång rad åtgärder som behöver genomföras vad gäller transpersoners rättigheter. Läs till exempel RFSL:s transpolitiska progam, där man bland annat vill att transpersoner ska omfattas i diskrimineringslagstiftningen och hetslagstiftningen (Lagen om hets mot folkgrupp).

Jag håller med Sören Juvas och Amanda Brihed: Låt tvångssteriliseringar bli historia en gång för alla!

Framåt

Även flera dagar efter att Birgitta Ohlsson utsetts till EU-minister kritiseras hon för att hon åtagit sig detta uppdrag, trots att hon och maken ska få barn till sommaren. Ganska anmärkningsvärt, tycker jag, att somliga debattörer som annars är så måna om att ingen ska lägga sig i deras föräldraskap ur politiskt perspektiv, nu verkligen gör sina stämmor hörda när det gäller Birgittas och Marks.



Jag påminner mig om vad jag skrev 2007 när ordförandeposten i Folkpartiet Liberalerna skulle tillsättas. Då var det Cecilia Malmström som skulle tystas:

- Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare."


Marit Paulsen till TT om varför Jan Björklund är rätt person till ordförandeposten. Man häpnar. Björklund har också två små barn hemma. Fredrik Reinfeldt har tre barn under femton år. Göran
Hägglund har två tonåringar. Med opinionsbildare som Paulsen är det inte svårt att förstå att individuell föräldraförsäkring och kvoterade VAB-dagar behöver införas.

Men det värsta är att Paulsen inte redovisar kalla fakta när hon dissar Cecilia. Utan endast en hänvisning till det skuldbeläggande von oben-aktiga "jag var minsann hemma i femton år med mina barn och har bakat sju ton kanelbullar och får ingen pension men jag är iiinte bitter" snacket om lämplighet. "

Andra bloggar om: , ,
intressant

Källa:
DN

Läs mer hos Amanda Brihed, SVD:s ledarblogg, Monica Green, Utsikt från höjden, Maria Abrahamsson, Skriet från kärnfamiljen, F! Västra Götaland.

Mer makt åt mammorna i EU!
"En skam för jämställdheten"


"Mammornas tur att äntra scenen"
Intressant.

Nu blir det lättare att läsa Bibeln

Måste erkänna - jag bläddrar mer och mer sällan i Bibeln. Iallfall i pappersbibeln. Däremot har jag länge använt Svenska Bibelsällskapets bibeln.se som nu har uppdaterats och är bättre än någonsin.

Till nyheterna hör en del tjänster. Man kan t ex få dagens bibelord direkt till sin mobil eller sin webbplats eller lägga in en söktjänst (som jag har gjort i min sidebar). I mobilen funkar mobil.bibeln.se, och då kan man söka, bläddra och läsa dagens text.

Dessutom ska man kunna göra söklänkar från sin egen webbplats till definierade versar, men det har jag inte fått att fungera än.

Riktigt bra!

Skämmes!

Patientsäkerhetsutredningen har avslutat sitt arbete och har kommit med en del förslag, skriver bland andra dn.se. För patienternas skull ska det bli lättare för Socialstyrelsen att att ta från uppenbart olämpliga läkare deras legitimation.

En nyhet är att en händelse skall kunna anmälas, inte som idag att man själv ska behöva lista ut vem som kanske kan räknas som ansvarig. Det är svårt att som patient veta exakt vem från vilken avdelning som är exakt ansvarig för vad, och i ett hierarkiskt system där prestige mellan olika avdelningar kan råda, är det stor risk att doktorerna börjar skylla på varandra.

Så kan vi inte ha det. Socialminister Göran Hägglund tycker att det är bra att patientsäkerheten förstärks, också i det att vårdgivaren i större utsträckning än idag ska utreda om något går fel och ska också arbeta aktivt för att förebygga felbehandlingar. Kvalitetssäkra, slltså. Varje år ska de sammanställa en berättelse där man förklarar hur man arbetar för att befrämja patientsäkerheten.

Det behövs. Enligt DN drabbas varje år 100.000 personer av undvikbara vårdskador. 3.000 av dessa avlider varje år i onödan. Detta skapar 630.000 extra vårddygn till en kostnad av 5,7 miljarder kronor.

Två läkare som uppenbarligen är olämpliga och som borde skämmas högeligen är de som skulle hjälpa Hanna-Fia med hennes förlossning i Lund förra hösten. Bedövningen innan kejsarsnittet tog inte, men hon opererades ändå. Ledningen för kvinnokliniken i Lund medger enligt SR att de gjort fel som inte informerat chefsläkaren (sic! Inte att det opererades utan bedövning) och de beklagar också att de inte tagit kontakt med Hanna-Fia efteråt.

Läkarna är nu anmälda enligt det gamla systemet. Förmodligen går de fria. Allting blir inte alltid bra. En förlossning går inte att göra om. Anmälan och åtgärder i all ära, men jag kunde önska att doktorer liksom andra människor kunde reflektera över och stava på ett litet litet men viktigt ord för att återställa sårade människors självkänsla och tillit till omgivningen. Nämligen, ordet "förlåt".

Vad är ett statement egentligen?

Läser söndagsintervjun med Gudrun Schyman i DN där hon berättar om hur hon har det just nu och vad hon förväntar sig av framtiden. Jag delar inte alla hennes åsikter, men jag bekänner mig liksom hon till feminismens grundidéer och får alltid mycket att fundera på när jag läser eller hör henne.

Nu är hon med i TV4:s fredagsunderhållning som en upptakt till valrörelsen. Och partiet Feministiskt initiativ behöver verkligen all den uppmärksamhet de kan få. Jag beundrar Gudrun Schymans ständiga optimism. Från att ha lett ett tolvprocentsparti till ett noll-komma-något-parti har hon samma glöd.

Men jag förstår inte det här resonemanget med "visa att feminister inte är bitterfittor". Vem tycker det, frågar journalisten från DN och Gudrun berättar om hur många mail hon får från män som menar att vad som fattas feminister är ett skjut. Oerhört barnsliga män, får man säga, som inte kan låta bli att låta sig provoceras av en aktiv och förståndig kvinna. Men ska de verkligen besvaras med en "rumpchock" till fredagsmyset?

Nästan så att jag tänker om ifråga om burkorna. Det privata är visserligen politiskt. Det är inte farligt eller upprörande med hud. Men just för att det förväntas vara "chockerande" eller ett "statement" med att slita av sig klänningen och visa kvinnomärket på trosorna, tycker jag att det vore ett bättre statement att låta bli.

"Inte bara mysbelysning." Eftertanke inför Kyndelsmässodagen

Publicerad i Kyrkans tidning nr 5/2010

Jag tillhör den grupp människor som har ett ganska kluvet förhållande till ljuset. En del tycker att det är ljuvligt när ljuset ”kommer tillbaka”, dagarna blir längre och allt är … liksom ljust. Jag tycker också om ljus, men inte allt ljus på en gång. Mina ögon och melatoninnivån i min hjärna måste liksom vänja sig. Det var rätt mysigt att krypa in i novembermörkret och slippa alla ute-måsten. Inte tänder man alla lampor i huset direkt när man vaknar. Till råga på allt upptäcker killen på bilprovningen att parkeringsljusen är trasiga, och det har jag inte ens märkt. Å andra sidan älskar jag ljuset som metafor, som bild för Gud, den kraft som är helt och fullt positiv, avslöjande och genomlysande.

Jag gör ofta Edit Södergrans ord till mina egna:
”Jag har krafter. Jag fruktar ingenting. Ljus är himlen för mig. Går världen under – jag går inte under. Mina ljusa horisonter stå över jordens stormande natt. Träd fram ur det gåtfulla ljusfältet! Oböjlig väntar min kraft. ”
För dem som drabbats av jordens stormande natt är nog de ljusa horisonterna långt borta. Ligger man under rasmassor i Haiti önskar man nog inget annat än att ljusfält ska anas då någon medmänniska lyfter undan byggmaterial och heminredning så att dagsljus kan strömma fram. Jag får ett lyxproblemssammanbrott. Ute skiner solen i vackert vinterväder – och jag orkar inte gå ut utan föredrar fåtöljen och kaffe med mjölk. Vad vet jag om att frysa egentligen? Hur tänder man en lampa utan sladd? Vad vet jag egentligen om mörker som inget ljus kan nå?

På Kyndelsmässodagen möter vi Symeon och Hanna. Dom lever i templet; Symeon för att vänta på Israels tröst, och Hanna för att tjäna Gud dag och natt med fasta och bön. De ser ljuset i barnet som kommer med Maria och Josef. Ljuset är Kristus och vi möter honom i det Heliga. Symeon känner att nu när han har sett frälsningens ljus kan han släppa livet. Jag önskar att du som möter Kristus kan känna tvärtom – släpp allt och börja lev, för Guds skull! Himlen kan vänta, Gud har lovat frid på jorden också.

Hanna är den som agerar. Hon känner igen ljuset när hon ser det, hon tackar och prisar Gud och sprider ljuset vidare, genast. Ljusfältet från Jesus är så starkt, att när hon tar emot det måste hon ge det vidare.

Det här ljusfältet är inte bara trivsamt. Guds ansikte som vi ber lysa över oss i välsignelsen är inte bara mysbelysning över jordens stormande natt. Det visste Symeon.

Han visste att ljuset skulle genomlysa människors hjärtan och att mångas innersta tankar skulle komma i dagen. Detta barn skulle bli till fall eller upprättelse för många och till ett tecken som väcker strid. Hur rätt han hade, Symeon. Vad skulle Jesus sagt om katastrofstöd till Haiti, om resultatet från den senaste klimatkonferensen, om arvsynden eller om samkönade äktenskap?

Det är bra att dagarna blir längre, trots allt. Det är bra att det blir mera ljus. Gud får hjälpa mig att kasta ljus över det jag inte begriper. Kanske bäst att inte kämpa emot, utan låta sömnigheten bytas mot smittande livsmod, glädje och energi. I Guds lysande ansikte mot mig får jag kraft, och min fruktan bleknar bort. Det trygga och vana får vara för ett tag. Det gör inget egentligen att parkeringsljusen är trasiga, för jag har inga som helst planer på att stå parkerad. Vi kan lugnt ta sats och sätta fart, för det finns mycket att göra. Och du och jag är burna, precis som Maria och Josef bar Jesus. Det är en härlig form av samverkan: du bär ljuset, eftersom ljuset bär dig. Amen.

Upp och ner

"Det som är manligt anses ofta vara lite finare. En kvinna som söker en manligt kodad utbildning uppfattas ta ett kliv uppåt socialt och får beröm. Den man som väljer en kvinnligt kodad utbildning anses ta ett kliv nedåt och riskerar snarare att omgivningen ryggar tillbaka. "

Anna Ekström, ordför i Saco och leder Delegationen för jämställdhet i skolan, förklarar i Lärarnas tidning nr 2 varför män har svårare att gå utanför ramarna.

Då är det alltså någon form av värdering eller könsmaktsordning inblandad. Allt handlar inte om pengar i plånboken, på gott och ont

Viktiga inspel

Henrika Thomasson skriver idag en viktig krönika hos Seglora smedja om det galna livet som småbarnsfamilj. Morgonstressen med gympapåsar och matsäckar, eftermiddagsfrustrationen med middagsfix, trötta barn och Bollibompa är vi många som känner igen.

Och jag tänker fortfarande på passusen om lönearbete i Annika Spaldes och Pelle Strindlunds bok "Leva etiskt". Till vilket pris?

Ni såg kanske Birgitta Ohlsson, vår nya EU-minister, intervjuas i Rapport häromdagen. Hon fick frågan om hur hon tänkte eftersom hon är gravid och hur hon ska lösa detta. Birgitta svarar med sin vanliga vänliga skärpa att det ska kunna gå att vara minister och mamma. Man ska inte behöva välja. Dessutom är hon gift med en modern man och inte med en dinosaurie.

Detta blir hon naturligtvis kritiserad för. Och visst är det anmärkningsvärt att kvinnor som i vanliga fall brukar hävda mammans (obs, mammans) rätt att vara hemma och ledig från arbetet och bestämma detta själv, nu kritiserar Birgitta som bestämmer själv utan att låta sig styras av folks åsikter.

Men hur fixar vi logistiken och hur hittar vi lugnet i tidsschemat?

Jag är naturligtvis glad att jag inte har en timmas resväg till och från jobbet. Det finns poänger med att bo utanför storstadsregionerna.

Efter en rad exempel som man kan nicka bifall till och säga nja till och en del som jag får fundera på (Rätten till heltid känns som ett hån. Rätten till deltid som en kvinnofälla) kommer Henrika till slutsatsen: Vad kan Svenska kyrkan göra för småbarnsfamiljerna?

"Som så många andra småbarnsföräldrar är jag medlem i Svenska kyrkan. Kanske kan församlingarna kan ta upp frågan i sina kyrkoråd när de skriver verksamhetsplaner: Hur kan vi hjälpa småbarnsföräldrar? Det finns mycket, mycket mer än Öppen förskola som kan sättas in för att nå oss, jag lovar."

Visst finns det. Runar Patrikssons motion i kyrkomötet förra året om barnperspektiv ledde till beslut om utredning. Men det finns mycket man kan göra. Man kan börja med att göra en barnskyddsrond i lokalerna. Jag vet inte hur många gånger jag varit inne i kyrkor utan skötbord på toaletten, och det är rätt opraktiskt.

Barnpassning vid olika evenemang är också något som är väl värt att fundera över.

Fler idéer samlas i kommentarsfältet under Henrikas krönika. Spännande och alldeles nödvändigt.

Mer om Birgitta på dagen.se, Newsmill (Johan Ingerö), Newsmill (Anna Kinberg Batra) och Newsmill (Emilie af Jochnick.
Maria Abrahamsson, Amanda Brihed

Läs även andra bloggares åsikter om , , .

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...