Om dopet i SLA

Svar i Skaraborgs Läns Allehanda den 31 juli till sign Josefin, vars åsikter ni förstår när ni läser mitt svar.
_______________________________________________________

Signaturen Josefin tycker i SLA den 28 juli att dopet är en föråldrad tradition som är färdig för utskåpning. Som huvudargument anförs att det är ett integritetsbrott att låta ett barn inträda i en kyrka och religion som barnet inte bett om.

Låt mig ge några tankar till svar. Dopets tradition är om inte föråldrad så åtminstone åldrad. Och många av oss är glada för denna tradition med rötter i judendomen och Jesu egen önskan. I ett postmodernt samhälle med sekulariserad stat har vi människor fortfarande grundläggande behov av att finnas i ett sammanhang där frågorna om tillvarons grund och livsvillkor är centrala. I Svenska kyrkan är barndopet ingen bekännelsehandling, varken från barnets eller vårdnadshavarnas sida, utan en önskan om att barnet ska ingå i kyrkan och få del av det som kyrkan står för. Det är enligt vår mening Gud som är subjekt – prästen bekräftar genom vattenösning (inte vattenlösning som Josefin skriver) den kärlek och omsorg som Gud omfattar alla människor med och som konkretiseras genom dopets förbund. Som dopförälder behöver man inte tro på Gud. Det är Gud som tror på dig och på ditt barn.

Dopgudstjänsten är också en välkomstfest för det nya barnet. Tillsammans med familj, släkt och vänner tänker vi goda tankar för barnet (vilket vi i kyrkan kallar bön), och vi riktar också en tacksamhetens tanke till Gud för det som har gått bra. Det gör vi i den särskilda tackbönen som läses av föräldrar eller faddrar. Förr i tiden kallades det ”kyrktagning” eller mer korrekt ”en moders tacksägelse”. Då som nu är det ju ingen självklarhet att en graviditet och förlossning slutar lyckligt och gott för de inblandade, oavsett om mor och barn överlevt eller inte. Men för det som finns att glädjas över känner många en önskan att få ge utlopp för tacksamheten och all den kärlek och värme som ett barn kan ge upphov till. Då är dopgudstjänsten en bra form och ett bra tillfälle. Du kanske tackar ”livet”, eller ”en högre makt”; jag kallar det Gud. Att släkten sedan vill ge presenter är ett vanligt förekommande fenomen vid festligheter inte bara i kyrklig kontext utan är världsomfattande.

Att föräldrar och släkt vill det bästa för sina barn, och om så önskas dop och medlemskap i Svenska kyrkan, är inte integritetskränkande utan en del av barnets rättigheter. Artikel 6 i Barnkonventionen anger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Det handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Om man som förälder känner sig bekvämare med att låta barnet vänta med dop för att själv ta ställning, går det naturligtvis enligt Svenska kyrkans sätt att se det, också bra. Alla fjortonåringar inbjuds till konfirmationsundervisning, och är man inte döpt gör vi det under konfirmationstiden. Och inbjudan till dop och konfirmation kvarstår hela livet.

Slutligen vill jag naturligtvis ta avstånd från de föreställningar som menar och har menat att barn tillkomna utanför äktenskapets form skulle ha mindre värde och kallas ”oäktingar”. Alla barn borde vara lika älskade och betydelsefulla och det har ingenting att göra med deras föräldrars civilstånd, eller ens om det finns biologiskt släktskap mellan barn och vårdnadshavare. Men äktenskapets form är till sin struktur en trygghet för barnen – och Svenska kyrkan är just nu i en process där vi med största sannolikhet kommer att välkomna samkönade par att kunna ingå äktenskap i Svenska kyrkan. Det är en rättighet för ”regnbågsbarnen” att deras föräldrar kan leva som gifta med den status som det innebär i vårt samhälle.


Karin Långström Vinge
Präst i Svenska kyrkan i Skövde

Rätt till sin identitet

Fortsätter funderingarna kring identitet...

"Transsexuella ungdomar tvingas idag leva med ett namn och personnummer som är dem främmande, lagen tillåter inte att personer under arton år byter juridiskt kön eller ges könskorrigerande operationer. Detta gäller oavsett om deras läkare och deras föräldrar tror att det vore det bästa för dem. Det gäller även om de blir självmordsbenägna. Lagen är obeveklig."

Läs hela artikeln på gp.se av Lukas Romson (ordf i KIM - Kön identitet mångfald), Maria Ferm
(språkrör Grön Ungdom), Ida Gabrielsson (förbundsordförande Ung Vänster), Jytte Guteland (förbundsordförande SSU), Niklas Wykman (förbundsordförande MUF)

Förklaring

Visst är det frustrerande att inte fatta! Det är mycket som jag genom livet inte har fattat. I skolan fattade jag nästan jag aldrig när vi hade matte. Att andra kunde se en lösning som jag inte förstod ledde många gånger till både ilska och förtvivlan.

Senare var det andra saker jag inte förstod. Varför människor dör innan dom har blivit gamla. 70 eller 80 år, om livet blir långt, står det i Bibeln. Varför blir det inte långt för alla, och framför allt, varför blir det inte bra för alla?

Kunde det i alla fall inte bli lagom för alla, Gud?

Kristi Förklarings dag hade i vi söndags. Då förklarades vem Jesus var. Lärjungarna hade frågat. Undrat. Inte fattat. Dom hade haft sina föreställningar, såklart, men förklaringen var kanske inte helt i samklang med frågan.

För när Jesus förvandlas inför deras ögon blir dom rädda. Dom är inte alls beredda på svaret, vem Jesus är. Profet, Gudsman, hjälte Att Jesus är Guds älskade son verkar dom oförberedda på.

Kan det finnas tillfällen när vi blir rädda när vi förstår innebörden av Guds kärlek?

I vilket fall. Lärjungarna kastar sig mot marken med ansiktena neråt, för dom orkar inte se.

Jesus kunde inte, i den omgivning han var, komma ut med att han var Guds son. Han förbjöd lärjungarna att tala om vem han var.
Den här veckan firas Pride i Stockholm. I skuggan av all glans och glamour fokuserar vi på det som det innerst inne handlar om : att människor ska kunna få vara öppna med det som de egentligen är – utan rädsla för att bli angripen och anfallen. Att få vara trygg med sin identitet.

Jesus ser oss som sina vänner. Som bröder och systrar. Vi är också Guds älskade barn, var och en av oss. Han kommer till Petrus, till Jakob, till Johannes, till dig och till mig och säger till oss att stiga upp och inte vara rädda. Vi behöver inte vara frustrerade över det vi inte fattar, vi behöver inte lösa gåtan om livets mening. Gud har någonstans förklaringen, helheten och fullständigheten.

Och det är en nåd att stilla be om: när vi lyfter blicken och ser in i ögonen på våra medmänniskor – så ser vi ingen utom Jesus i dem.

(Beredelseord den 29 juli 2009
S:ta Helena kyrka)

Livsåskådning i radio


Under sommaren har Radio Skaraborg "Dödssynderna" som tema. Hör mig prata med programledaren Annika Andersson om högmod och avund.

Foto: SR Skaraborg

Biskop Antje om äktenskapet

"Om Svenska kyrkan efter många års reflektion nu, om Kyrkostyrelsens förslag går igenom, förändrar sin praxis så att också par av samma kön kan ingå äktenskap enligt Svenska kyrkans ordning, ska det ske för människors skull, utifrån vår tids kunskap om kön och sexualitet och framför allt i‑trohet till evangeliet. Just så fördjupas vår identitet som kyrka."


Läs biskop Antje Jackeléns artikel på svd.se. Klokt och bra. Inte minst att som motvikt till systerkyrkors kritik faktiskt påminner om att episkopala kyrkan i USA tagit beslut om att inleda en dialog för att stärka samarbetet med Svenska kyrkan.

Hur man entrar kyrkan vid vigsel

Glöm Mendelsohn, det här är roligare!

JK wedding entrance dance dancing down the aisle (song Forever) youtube - Minnesota

Oasrörelsen kommer ut ur garderoben

Enligt uppgifter från deltagare vid det nyligen avslutade Oasmötet i Borås har Oasrörelsen nu gjort ett kyrkopolitiskt uttalande mot könsneutrala äktenskap.

Inte särskilt förvånande. Jag tycker att det är modigt. Men utbota dumt. För var ska de nu ta vägen, de som gillar lovsångsdanser, flaggor och tungotal, men som inte ställer sig upp och applåderar homofobiska uttalanden från predikstolen?

Å andra sidan: nu kan var och en ta ställning till vad för stämningar man direkt eller indirekt stöder när man åker på Oasmöte.

Oasrörelsen har lagt ut en pdf som innehåller i stort sett samma formuleringar som Frimodig kyrkas motioner till kyrkomötet i frågan. Ledarskapet och styrelsen för Oasrörelsen i Sverige uppmanar kyrkomötet att ta sitt ekumeniska ansvar och avslå förslaget för till könsneutral ordning för vigsel.

(Tja, vad jag vet har förstås aldrig någonsin någon könsneutral ordning behövts föreslås. Ordningar i Kyrkohandboken är av naturen könsneutrala.)

Uppdatering 19:50. Varken kyrkanstidning.se eller dagen.se har lagt ut detta. Inte så konstigt, jag tror inte att kyrkanstidning.se har bemanning på helgen. Men dagen.se har iallafall nyheten om hatbrotten mot tre män under World Outgames-festivalen i Köpenhamn.

Uppdatering 23:10. En god vän skriver så här på sin facebook: "Har precis kommit hem från Oas. Tyvärr gjorde de ett uttalande jag inte kan stå bakom och ber därför en del av er (ni vet vilka ni är) om ursäkt för att jag var där men efter uttalandet la jag inte en spänn i kollekten utan sparade varje krona som får bli en donation till RFSL istället. Vill som kristen stå på den förtrycktes sida och tycker att kyrkan målat in sig i ett hörn i vigselfrågan. Släpp vigselrätten."

Det som jag är riktigt bekymrad för, och har varit ganska länge, är hur hbt-personer inom frikyrkorna har det. God bless.

Präster och mat

Jag fick igår följande fråga på fb av min kollega (präst och sheltieägare) David S:

"Hur fixar du att köra GI och undvika t.ex. smörgåstårtor och annat sånt farligt vi utsätts för i våra arbetsliv? Frågar eftersom jag själv försöker finna sätt att förhålla mig till det goda men inte så bra godsaker man blir bjuden på… "

Det är ju intressant. Det här med att äta, inte för att man vill eller behöver, utan äta för att tjänsten kräver det, är något som våra arbetsgivare bör se som en arbetsmiljöfråga många gånger. Vi förväntas äta vad som bjuds på vid vilka tider som helst. Till viss del tycker jag att det är rimligt. Är vi hembjudna till någon är vi där som gäster. Och precis som vilka gäster som helst, så uppför vi oss ordentligt och äter det som bjuds på, såvida vi inte har skäl att tacka nej.

(Jag vill också säga att jag inte följer GI längre, eftersom jag slutat äta kött från landdjur.)

Några matsituationer som präster (och andra) kan råka ut för

* Fika i kyrkan med arbetskamraterna

Ofta blir det kaffe och något tilltugg. Här bestämmer du själv helt och hållet. Låt ingen tracka dig för att du väljer bort den torra kakan. Men om någon har med sig tårta för att fira något, bör man ta en liten bit för artighets skull. Man kan dock avstå från grädden, tycker jag, utan att det behöver vara oartigt. Men då lämnar man kvar den på tallriken lite diskret, och kommenterar inte att man "bantar".


* Fika på hembesök hos församlingsbo

När vi själva bjuder hem någon, vill vi gärna bjuda på något. Det tillhör liksom normal hyfs. Så tänker också våra församlingsbor. En del av dom tycker jättemycket om kakor och bullar, och vet att prästen också gör det. Här får man vara strategisk. Om du är petig kan du kolla kaloritabeller eller GI-tabeller och på sätt prioritera. En mazarin (456 per 100g) innehåller fler kalorier än vetebröd (326 per 100g). Småkakor är förrädiska, men är dom just små blir det små mängder trots allt. I adventstid kan man fundera på hur många pepparkakor (457 per 100g) man intar. Och enligt GI är det bättre att äta ett wienerbröd än en vetebulle.

Det viktiga är nu inte att du sitter och funderar på vad kakorna innehåller. Det viktiga är att du lyssnar på din konfident/värd. Om du äter kakor under tiden, är det väl värda kalorier, eftersom din värd blir glad för att du uppskattar födan. Och man får unna sig något ibland. Bara det där "ibland" inte blir alltför frekvent.


* Kyrkkaffe efter gudstjänsten

Här kan du faktiskt med gott samvete hoppa över godsakerna. Det är ju faktiskt du som är värd. Det värsta är att det kanske är länge sen du åt frukost, så nu när klockan är nästan lunch är du vrålhungrig. Blodsockerfall i sakristian är väl något som de flesta präster någon gång upplevt. Alltså äter man kakor för att stilla sin hunger. Här gäller det att förebygga. Ät ett mellanmål före gudstjänstens början. Sen dricker du vattnet som vaktmästaren så gentilt ställt fram till dig på altaret och/eller ambon. Det är faktiskt helt ok att tugga på ett äpple samtidigt som du går igenom agendan med gudstjänstvärdarna.

* Minnesstund efter begravning

Här får man verkligen göra pastorala bedömningar. Går man efter GI-metoden och får smörgåstårta, kan man ju inte skippa allt och bara äta grönsakerna och köttet. Man får ta en liten bit. Drick mycket till, alltså vatten eller bubbelvatten och inte lättöl eller läsk. Ät långsamt och tugga väl. Ta inte om utan tala om hur nöjd du är ändå och att det var så gott. För det var det ju säkert.

Är det lunch och du äter enligt GI-dieten, försök skippa potatisen och ta mer av det andra. Skippa det vita brödet. Håller du nere kaloriintaget för övrigt, skippa såsen. För oss vegetarianer/veganer kan det innebära besvärligheter. Om det passar får man naturligtvis tala om när man blir inbjuden att man är vegetarian eller vegan, men om man plötsligt blir ställd inför en oväntad matsitutation får man naturligtvis förhandla med sig själv. Ingen kan tvinga dig att äta en död gris bara för att det ingår i jobbet. Jag skulle kanske äta en liten bit, av pastorala skäl. Men ingen kan döma dig för hur du gör. En tårtbit kan du kanske äta även om du håller igen, även om det tar emot (om du inte är vegan förstås). Det är skillnad på sak och person. Och var diskret. På begravningsmiddag är det kanske inte läge att diskutera friskvård eller djurrätt hur viktiga de ämnena än är.

* Konfirmandläger/alphakvällar etc

Du bestämmer helt själv vad du ska äta. Att ha vegoalternativ borde vara helt naturligt, men det är det fortfarande inte. Se till själv, när du ansvarar för maten, att försöka skippa snabbmakaronerna. Servera ordentligt med grönsaker. Varken tonåringar eller bibelstudiefarbröder dör av broccoli.


Sammanfattning: Planera din matdag. Ät ordentlig frukost och ät mellanmål. Äter du en kaloririk lunch, kompensera med att äta lite nyttigare de andra målen. Och kom ihåg att hungern är din värsta fiende!

Dagen.se om köttkonsumtionen

Gästbloggare: Gabrielle Jacobsson bloggar från Sydafrika!

"Goie more" var den första frasen jag sa till församlingen på afrikaans. God morgon. Jag fick applåder och varma leenden trots att jag förmodligen inte uttalade frasen så bra. Men de förstod och var toleranta. Så är manniskorna här i Sydafrika. Openminded och accepterande, vana att leva i en miljö av mångfald. I Sydafrika finns 11 officiella språk och barnen som jag har lärt känna har bade afrikaans, engelska och sotho som ämnen i skolan.

Sydafrika är konstrasternas land. “We are the people of the rainbow” hör jag människor säga titt som tätt under min tid har i Bloemfontein. Jag instämmer. Har lever människor med olika nyanser i huden, med olika kulturer, traditioner och bakgrund, olika språk, hemforhållanden och utbildning sida vid sida. En kvinna jag har lärt känna här är sjuksköterska och hon kan fem av de språk som talas i Sydafrika. Jag frågade henne hur det kommer sig att hon kan alla dessa och hon svarade att det helt enkelt är lättare att möta människor pa deras egna språk så det är bara att försoka lära sig. Inget mer med det.

Mitt hemstift i Svenska kyrkan, Härnösands stift, har ett vänstift i Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA) och detta stift heter Cape Orange Diocease (COD). COD ligger i Sydafrika och stiftstaden heter Kimberley. Öster om Kimberley ligger staden Bloemfontein där jag nu befinner mig. Här ska jag vara i ungefär fyra veckor och ta del av församlingens arbete, låta mig inspireras av engagerade församlingsmedlemmar, lära mig vad det kan innebära att vara kyrka i en helt annan kontext än den jag är van vid i Sverige.

I Sverige är den evangelisk-lutherska kyrkan (Svenska kyrkan) en majoritetskyrka, landet har en demokrati sedan lång tid tillbaka och samhället är relativt homogent (som helhet, även om mångfald finns på sina håll). I Sydafrika är den evangelisk-lutherska kyrkan ett minoritetssamfund i ett samhälle som blev en demokrati för bara 15 år sedan och som består av en enorm mångfald av människor med olika ursprung, med minnen från en tid av apartheid.

Jag har besökt skolor, barnhem, sjukhus och fängelser och jag har pratat med många människor som bor här. Det som slår mig i detta regnbågsland är kontrasterna. Jag har sett palatsliknande bostader och jag har sett små kojor gjorda av kartong och plåt, jag har sett tandlösa, fattiga, magra och sjuka tiggande människor och människor som får vård pa privatsjukhus där varje patient har en egen TV i taket ovanfor sängen. Jag har sett herrelosa, toviga hundar längs vägarna och små chihuahuahundar i shoppingvagnar pa köpcentret. Det finns privatskolor med stora badbassanger, trädgårdar och enorma ytor för fotboll, tennis och annan sport och det finns allmänna skolor som inte ens har riktiga trappsteg in till baracken som fungerar som skolsal till mängder av barn. Det finns privata och statligt ägda fängelser och skillnaden mellan dessa ar ENORMA.

Arbetslösheten är hög i Sydafrika och så även kriminaliteten. I mitt liv har jag aldrig stött på så många staket, murar, stängsel, galler och grindar som jag har sett här. Varje stuga och palats omgärdas av staket av varierad kvalitet och både fönster och dörrar har galler. Vid köpcentrum och universitet finns bommar som stoppar varje bil för att en vakt ska kunna titta så att bilen körs med nyckeln i låset (och alltså inte är stulen) och inne pa en del affärer står en vakt vid utgången och tittar så att innehållet i kassarna stämmer överens med varorna som står med pa kvittot. Bildörrarna låses automatiskt sedan man kört några meter, allt för säkerhetens skull…

En stor del av statens pengar verkar numera, enligt dem jag pratat med har, gå till förberedelserna inför fotbolls-VM 2010. Arbetarna pressas hårdare och hårdare för att bygga om och arrangera inför detta VM och de tvingas att arbeta dubbla skift utan att få någon löneökning. Detta ger mig en otrevlig bismak vid tanken på stundande VM…

Spåren efter apartheid finns kvar. Segregationen i Bloemfontein ar anmarkningsvärd och klasskillnaderna stora. De allmänna skolorna här, enligt mina vännar här, mycket låg standard, precis som de statliga sjukhusen. De privatägda sjukhusen och skolorna är mycket, mycket, dyra. Det ar alltså bara de som är (åtminstone relativt) rika som har råd att få vettig vård och en utbildning som kan hjälpa dem vidare till högre studier, hjälpa dem bort från fattigdom och utsatthet. Tyvärr ett system som hindrar klasskillnaderna att utjämnas…

“It’s a busy street” hör jag ibland någon säga har. Jag trodde först att det betydde att det var mycket trafik, men det var förstas inte hela sanningen. Om det är “busy” så bör man som nykomling i trakten vara försiktig. Där jag bor att det lite “busy”. Jag är den enda vita personen på säkert flera kilometers radie och jag pratar dessutom inte de språk som bråkmakarna pratar, sa jag får, av säkerhetsskäl, helt enkelt inte sätta min fot utanför det ihoplappade stängslet som omgärdar det lilla huset om jag inte har sällskap av min värdfamilj eller blir hämtad av församlingens präst –min handledare- eller någon annan församlingsmedlem. Som sällskap innanför stängslet har jag en mamma och två av hennes tre barn, varav ett, hon jag delar rum med, ar en tonåring som ska föda sitt första barn vilken dag som helst. Det sägs att jag ska närvara vid förlossningen, men med en förlossningserfarenhet som endast består av att hjälpa kalvar till världen tror jag att det ar bättre om någon annan tar denna uppgift!

Vi har aven sällskap av familjens tre hundar av pitbullblandningsmodell. De vaktar oss och huset i den kalla afrikanska vinternatten medan vi andra huttrar under sovsäck och filtar, med mossa, underställ, fleecejacka och flera par sockar. Jag undrar hur de har det i området har bredvid, där de bor i små kojor av kartong och plåt. Jag undrar hur de överlever nätterna som är så rysligt kalla i Bloemfontein så har års. Jag undrar om någon i andra änden av staden, någon av dem i palatsen, har en extra filt att låna ut till dem som bara har en bit kall plåt som tak, väggar och golv…?

Engagemanget och tjänstvilligheten bland församlingsborna här är imponerande. Ett tjugotal församlingsbor samlades hemma hos församlingens präst for att välkomna mig den första dagen jag var här. De kom med mat och bakelser, sånger, leenden och öppna famnar. Alla berättade om sina uppdrag i församlingen och fyllde i ett papper där de skrev vilka dagar de skulle vilja visa mig vad de pysslar med i församlingen.

Församlingen håller nu på att planera för byggandet av en ny kyrka och till detta engageras många människor. Det samlas in pengar, grävs och gjuts grund och några människor tränas till att kunna bygga med tegel för att så småningom kunna bygga kyrkan. Det är svårt med finansieringen, så det kommer att ta sin tid, men församlingsmedlemmarna är vid gott mod och kämpar på.

Den diakonala omsorgen och medvetenheten verkar genomsyra hela församlingen och människor fixar och ordnar, tar hand om varandra, gör hembesok och hjälper folk till sjukhus när så behövs.

Varje söndag kommer församlingens många barn till kyrkan en timme innan gudstjänst för att gå i söndagsskola som ordnas av ungdomar och vuxna i församlingen och ibland gör söndagsskolegruppen utflykt till exempel till stadens zoo.

Även i den 18 månader långa konfirmationsverksamheten är de frivilligt engagerade många som hjälps åt att vara medvandrare till ungdomarna.

För församlingens vuxna finns flera grupper som planeras och genomförs av medlemmarna själva. I youth group, young women’s league, women’s league och men’s league samlas människor för bibelstudium, föreläsning, diskussion, hembesök och för planering och genomförande av samhällsinsatser och grupperna samarbetar även med grannförsamlingar och grannpastorat.

Församlingen har även en härlig kör med en engagerad och sprudlande körledare och en skara sångare bestående av unga och gamla, kvinnor och män. En kväll när jag följde med till körens övning fick jag även en annan fantastisk upplevelse pa köpet. Efter körovningen åkte kören, tre barn och jag till ett av stadens sjukhus för att hälsa på en pensionerad präst i församlingen som blivit sjuk. En tisdagkväll traskade således 14 personer in på ett patientrum på en sjukhusavdelning och pratade med, sjöng och bad för denna sjuka man. Rumskompisen verkade, som tur var, även han uppskatta besöket, men vi stängde dorren till korridoren for att inte väcka andra patienter. Efter en stund dansade vi och sjöng oss ut från den sjuka mannen och hans rumskompis, ut till den kalla och mörka afrikakvällen. Men ingen vinterkvall i världen kunde kyla mitt hjärta som var alldeles varmt av den omsorg och kärlek om medmänniskan som jag just fått ta del av.

Gudstjänster och andakter förbereds och genomförs till stor del av lekfolk i församlingen och engagemanget och delaktigheten är inspirerande att uppleva! Det är intressant att fira gudstjänst i en luthersk kyrka på andra sidan jordklotet och fortfarande känna igen sig i liturgin!!! Igenkännandets glädje och känslan av att hjärtat känner sig hemma är något att ta pa allvar. Det betyder mycket och det ska jag försoka komma ihåg inför framtida gudstjänstutvecklingsarbete.

För att göra en liten summering så här långt, mitt i min tid i Sydafrika, så kan jag säga att engagemanget och frivilligheten, livsglädjen och medmänskligheten är de delar jag kommer att bära med mig i hjärtat. Och en stor tacksamhet över alla människors generositet, vänlighet och öppenhet.

Denna resa ger mig även perspektiv, glädje och stor tacksamhet över livet i Sverige med. Men det ar ett annat blogginlagg…


Tack för mig så länge!

Hälsningar fran studenten Gabrielle, eller som jag ibland blir presenterad som: “The pastor from Switzerland”
______________________________________
Gabrielle Jacobsson är prästkandidat för Härnösands stift och befinner sig just nu i vänstiftet Cape Orange Diocease i Sydafrika.

Motion till Kyrkomötet 2009: Barnkonsekvensanalysera mera!








Kyrkomötet 2009:xx

Motion av Karin Långström Vinge och Runar Patriksson

Barnkonsekvensanalysera mera!

Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda och återkomma till Kyrkomötet med förslag på en paragraf om barnkonsekvensanalys att införas i Svenska kyrkans kyrkoordning.

Motivering
I Kyrkoordningens första avdelning anges att barn har en särställning i kristen tro och att de särskilt behöver uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet. Detta görs på ett mycket gott sätt i många församlingar. Det finns dock en risk att församlingarna med tanke på kommande sämre tider tvingas skära ner på verksamhet och personal och det är enligt vår mening av yttersta vikt att kyrkans grundläggande uppgifter (gudstjänst, mission, diakoni och undervisning), där barn och ungdomar är målgrupp, prioriteras.
Det är därför viktigt att ta vara på barnens perspektiv inför varje beslut som påverkar församlingens verksamhet. Det gäller också den verksamhet som bedrivs av stiften och nationell nivå.

Barnkonventionens artikel 3 handlar om att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som på något sätt berör barn och ungdomar. Innan en verksamhet fattar ett beslut behöver man undersöka/utreda hur barnen kan komma att påverkas och pröva vad som är barnens bästa. En sådan förhandsprövning av de konsekvenser som ett beslut kan få för berörda barn/ungdomar kallas barnkonsekvensanalys, och kan tjäna som inspiration också för Svenska kyrkan. Mer att läsa finns på Barnombudsmannens webbplats www.bo.se.

Jesus Kristus sätter barnen i centrum. För att Svenska kyrkan ska vara trogen sin uppdragsgivare och trovärdig som folkkyrka önskar vi därför att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att utreda och återkomma till Kyrkomötet med förslag på en paragraf om barnkonsekvensanalys att införas i Svenska kyrkans kyrkoordning.


Skara den 15 juli 2009

Karin Långström Vinge Runar Patriksson

Motion till Kyrkomötet 2009: Jourhavande präst på nätet








Kyrkomötet 2009:xx
Motion av Karin Långström Vinge och Vivianne Wetterling

Jourhavande präst på internet



Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med direktivet att ge förslag på hur ett system med ”Jourhavande nätpräst” kan utformas.

Motivering

I Kyrkoordningens första avdelning anges att barn har en särställning i kristen tro och att de särskilt behöver uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet. Detta görs på ett mycket gott sätt i många församlingar, men det finns givetvis en del att önska som inte är praktiskt möjligt att tillgodose på församlingsnivå. I den här motionen vill vi särskilt fokusera själavård och andlig vägledning.



Idag märker vi som arbetar med barn och unga att behovet av samtalsstöd ökar. BRIS rapporterar om fler samtal och fler e-brev i takt med att samhällets resurser minskar. Svenska kyrkan är en viktig aktör i samhället och har ett diakonalt uppdrag att finnas där människor är, men också ett pastoralt ansvar att förkunna evangelium och hjälpa människor att leva nära Gud och reflektera över livsfrågor.

Det finns ett stort intresse för andlighet och kristen tro, men det är inte alltid att unga prioriterar traditionell kyrklig verksamhet i konkurrens med skolarbete och idrottsaktiviteter. Vi ser till exempel ur konfirmationsseden minskat de senaste åren.

Idag kommunicerar människor i alla åldrar - men särskilt unga - via internet. Det finns visserligen präster och andra kyrkliga medarbetare på Facebook, Twitter, bloggar och andra sociala nätverk, men det är i hög grad ideella initiativ. Det skulle vara positivt om det allt större behovet att ha någon att prata med om existentiella frågor på nätet kunde mötas på ett tydligare sätt av Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan bör som folkkyrka vara där folk är och kommunicera som folk gör och bör därför enligt vår mening komplettera traditionella kommunikationssätt med att ta vara på de resurser som den sociala webben utgör.

Sedan över femtio år har det funnits ett system med telefonsjälavård, ”Jourhavande präst”, och nu är det dags att komplettera denna tjänst med en ”Jourhavande präst på internet”. Därför önskar vi att kyrkomötet ser behovet och uppdrar till kyrkostyrelsen att ge förslag på hur ett sådant system kan utformas.

Skara den 13 juli 2009

Karin Långström Vinge och Vivianne Wetterling

Dagen.se
Sveriges Radio Väst
Kyrkans tidning

Förälder till en homosexuell, bisexuell, transperson eller queer?

Jag fick en länk på mailen med en fin text som riktar sig till dig som har ett barn eller en anhörig som är hbtq-person. Den finns på webbplatsen beyondexgay.com som är en bra sajt för den som varit med om exgay-upplevelser.

(It can be as simple as gay guys trying their hand at football and lesbians sitting in on a Mary Kay Makeup makeover to something as serious and severe as electroshock therapy.

The idea is to find change from unwanted same-sex desires and gender differences. In some cases the experience is religious-based, but not always. It can be done within a group, in one-on-one sessions or solo.)


Så när ditt barn kommer ut, kommer han, hon eller hen till sig själv och du har en särskild kallelse "att bringa välsignelse och helhet i deras liv. Sök hos Gud och inte hos människor så kommer Gud att leda dig.

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd (Matteusevangeliet 7:7-9)"


Bön: I min Gud har jag funnit styrka, i min Herre har jag allt. Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång, och bytt min ängslan i jubelsång.

Amen.

Dumheter

Jaså, kristdemokraterna vill registrera kvinnor som genomgått abort för att "följa upp komplikationer, utvärdera metoder och förbättra det förebyggande arbetet", enligt regeringens utredare Anders Milton.

Jaha. Det tycker inte jag. Av integritetsskäl är det urdumt. Men om det ändå ska börja byggas upp register, kan man ju göra ett parallellregister med fäderna till de aborterade, vilka också behöver nås av förebyggande arbete, eller hur?

Och för att ytterligare flytta fokus på männen skulle man kunna göra upp ett register på de som använder Viagra. Även där kan det finnas skäl att följa upp komplikationer, utvärdera metoder och förbättra det förebyggande arbetet.

Åh, så dumt.

Dagens bild


Brist på sol och värme ger skrala resultat i min ettårsrabatt bakom garaget. Men ett gott tecken är att blåklinten börjar slå ut. Det blir vackert.

När det är svårt med barngrejen....

Om du har 27 minuter över, se Sommarandakt i svt med Linda Annersten och Marcus Birro om längtan efter barn, sorgen över förlorade barn och om att vara nära Gud.

(Ger mig själv lite cred)

Visst är det bra med uppskattning! Jag blir ibland utskälld men ofta blir jag uppmuntrad för mitt arbete, för välskötta hundar och trevlig familj. Och för mitt engagemang i olika samhällsfrågor och insatser i Svenska kyrkans angelägenheter. Ni är flera hundra som läser min blogg varje vecka och ibland ringer representanter från gammalmedia och frågar vad jag tycker eller ber mig skriva texter till dem. Jättebra. Det är ju påverka jag vill. Inflyta, så att säga, för jag tror att det jag tänker, tänker många och det är viktigt att vi talar...ut.

Men idag läste jag en grej om mig som jag blev särskilt stolt över. Jag ska klippa ut det och spara och ta fram när jag känner att det behövs.

"Det underbara med henne, att man måste inte göra sig till på något sett."

Det är precis, precis så jag vill vara mot mina medmänniskor. Alla tänker inte så om mig, det vet jag. En del tycker jag är gapig, bråkig och tar för mycket plats. Det får vara så. Det är väl så att jag inte gör mig till. Jag är, take me or leave me. Jag har de bästa avsikter. Jag vill väl. Blir jag förbannad så blir jag. Blir jag glad och tycker du har gjort något bra, så säger jag det. Tycker du att jag gör något fel, så tala om det för mig. Tycker du annorlunda än jag, så delge mig dina argument. Tänk vad lite man skulle utvecklas med bara ja-sägare omkring sig!

Jag värdesätter rak kommunikation. Däremot har jag en mental checklista som jag går igenom innan jag öppnar munnen: 1. Behöver det här sägas? 2. Behöver det sägas just nu? 3. Behöver det sägas just av mig?

Eller, så har jag börjat vuxna till en aning. Shit, vad mycket lättare det var att vara 22 och alltid veta vad jag tyckte om precis allt i hela världen!

Vad är viktigast?

Just nu debatteras det brev från två biskopar i Anglikanska kyrkan i England som skickats till Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd som svar på hans brev till Borgågemenskapen om den förestående reformationen i äktenskapsfrågan. De två anglikanska biskoparna vill nu varna för att relationerna mellan kyrkorna kan skadas om synen på sexualitet och äktenskap ändras.

Båda kyrkorna är med i Borgågemenskapen som är en kyrkogemenskap av lutherska kyrkor i främst Norden och Baltikum samt anglikanska kyrkor på de brittiska öarna. Överenskommelsen, undertecknad i Borgå 1996, innebär att man välkomnar varandras präster och medlemmar som sina egna. Innan viktiga beslut tas, ska man konsultera varandra. Det har Svenska kyrkan gjort och gör, också i denna fråga.

Denna gemenskap kan alltså få problem om Svenska kyrkan nu beslutar sig för att välkomna samkönade par att gifta sig i kyrkan.

Själv känner jag mig tveksam till att låta ekumeniska hänsyn vara utslagsgivande i inomkyrkliga beslutsprocesser. Hänsynen är inte ömsesidig. Svenska kyrkan måste också ta hänsyn till de människor hon är satt att vara ibland. Särskilt de som marginaliserats. Hur skulle Jesus ha hanterat frågan?
Lars Gårdfeldt menar i SvD att banden med Engelska kyrkan bör klippas.

– Är det någon som borde klippa banden så är det vi. Jag förväntar mig att kyrkoledningen går ut med en sådan offensiv nu.
Anglikanska kyrkan kräver av homosexuella att man ska leva i celibat, de tvingade den ende homosexuella biskopen att avsäga sig sin stol och de har ännu inte erkänt kvinnliga biskopar, säger Lars Gårdfeldt till SvD.

Självklart reagerar kyrkor och kyrkoledare på företeelser som de tycker är tveksamma eller rent av förkastliga. Jag är inte förvånad.

Jag är heller inte förvånad över att svenskkyrkliga motarbetare till hbt-rättigheter jublar över brevet (nåja, kanske att ta i), men iallafall använder det som slagträ i debatten.

Kommer Svenska kyrkan att bli isolerad? Tja, den som leder utvecklingen är med nödvändighet rätt ensam. Någon måste trampa upp stigar och visa vägen. Jag är stolt över att Svenska kyrkan får bli den kyrkan.

Det är faktiskt viktigare att samkönade par får gifta sig i kyrkan, än att svenska präster kan få jobba i Anglikanska kyrkan.

Det är faktiskt viktigare att välsigna människor som vill leva tillsammans, än att svenska biskopar får gå i procession i engelska katedraler.


Läs mer om hur jag tänker här.


Läs också ledare i Dagen, Sven Thidevall i Kyrkans tidning, POSK:s valblogg,Trollhare: Det handlar om genus,Prellan, Dag...

Hur påverkar heteronormen dig?

DET STINKER. Ändå släpper vi hela tiden ifrån oss gamla, unkna, föreställningar om hur en "riktig" kvinna eller man ska vara. På jobbet, busshållplatsen eller i goda vänners lag. Men heteronormen får konsekvenser. ...Stockholm Pride 2009

Mycket att göra i EU: korkad litauisk lag antagen

Nej, det gick inte så bra med den nya lagstiftningen i Litauen som jag skrev om tidigare. President Valdas Adamkus lade i juni in sitt veto, men en majoritet på över 80 av 140 ledamöter slog parlamentet i Vilnius igår ut vetot.har nu den kontroversiell lagen klubbats igenom. Det blir alltså förbjudet att uppmuntra vissa sexuella läggningar, hypnos och en hel del annat såsom dålig hygien, mathållning, spel och dobbel.

Situationen för hbtq-personer i Litauen är alltså bekymmersam. Lagen har förstås kritiserats av flertalet organisationer, bland andra Amnesty och Human Rights Watch. Säga vad man vill om företeelserna som förbjuds, men Litauen har anslutit sig till Europakonventionen om mänskliga rätt- och friheter som fastställer allas rätt att ta emot och sprida information och tankar utan inblandning från myndigheter.

Tor Billgren på bloggen Antigayretorik:

Det positiva i sammanhanget är att lagen tydligt demonstrerar riskerna med att låta populistiska och konservativa kristna krafter påverka lagstiftningen i ett land. Lagen kommer också att lyfta fram hyckleriet hos dem som i vanliga fall brukar framställa sig som yttrandefrihetens objektiva riddare. Det är även positivt att lagen antas just nu, när Sverige är EU:s ordförandeland. Jag förväntar mig storslagen och dräpande retorik från regeringshåll.


Ja, det får vi verkligen förvänta oss. Klimatpolitik i all ära, men det är viktigt med det medmänskliga klimatet också. Enligt qx.se kommer den nyvalde presidenten Dalia Grynauskaite att besöka Stockholm och Fredrik Reinfeldt, men från statsrådsberedningen kan man idag inte säga om frågan om den nya lagen kommer att tas upp i de överläggningar som sker under torsdagen.

Vladimir Simonko från den litauiska hbt-rörelsen hoppas att lagen ska falla vid en prövning i konstitutionsdomstolen, dit det liberala partiet i parlamentet har sänt lagen.

DN
SvD
Dagen
qx.se

Hela världen bloggar


Hela världen, dvs Svenska kyrkans internationella arbete, har nu startat en blogg!

Utredningen om Svenska kyrkans utlandsförsamlingar klar

Arbetsgruppen för utredningen om hur det ska vara med utlandsboende medlemmar i Svenska kyrkan är färdiga. Tidigare hette utlandskyrkorna "SKUT", men det begreppet har under en tid börjat fasas ut.

Nu föreslår utredningen att utlandssvenskar får rösträtt i kyrkovalet (till kyrkomötet) samt två platser i kyrkomötet. Bra - det har FiSK (Folkpartister i Svenska kyrkan) tyckt länge.

Styrningen av utlandskyrkan ska också förenklas. Tidigare har utlandsförsamlingarna varit underställt biskopen i Visby, men nu föreslås Kyrkostyrelsen och ärkebiskopen att ha ett råd där utlandsförsamlingarna kommer att ha hälften av platserna. Uppsala stift blir "hemstift" och ärkebiskopen blir visitator. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet avskaffas.

Utredningen föreslår också att utlandsboende svenskar ska betala en mindre årlig avgift till Svenska kyrkan motsvarande den avgift alla betalar till kyrkans gemensamma åtaganden på nationell nivå.

Läs mer hos Marta som var med i utredningsgruppen.
Svenska kyrkan i utlandet

Democracy in Lithuania!

On 26 June 2009, President Valdas Adamkus vetoed the “Law on the Protection of Minors against the Detrimental Effect of Public Information”. This wide-ranging censorship law was passed by the Lithuanian Parliament on 16 June, in violation of the right to freedom of expression which is protected by international and regional human rights treaties to which Lithuania is a party.

The law was widely criticized for its discriminatory restrictions on public information on homosexuality. On 7 July, the Seimas voted to reconsider the bill, with 90 Parliamentarians voting in favour and 20 against. The Seimas will sit in plenary on Tuesday 14 July, to decide whether to overturn the Presidential veto. If the veto is overturned, the bill will become law. (ILGA EUROPE)


Against Homophobic Discrimination in the European Union
qx:homofientlig lag stoppas
DN:Ltauen förbjuder gaypropaganda

Den onödiga mannen

Idag berättar DN om att forskare har lyckats framställa konstgjorda spermier från stamceller från befruktade ägg.

Det är naturligtvis många tankar som väcks. Det finns inga planer på att prova om dessa spermier ska kunna befrukta ett ägg, men man har redan försökt med möss med resultatet att det visserligen blev ungar, dock med andnings - och tillväxtproblem

Positivt med forskning av det här slaget är att metoden kan leda till att ofrivilligt barnlösa par kan få hjälp. Den kraft som finns i barnlängtan ska inte underskattas och alla (nåja) former av lättnad för dessa ska absolut tas vara på.

Men redan kommenteras att såna här försök leder till att männen blir överflödiga. Det är en dum biologistisk syn på människan som ger vid handen att män inte har något med barn att göra sedan de kommit till. Dumt. Men frågan kvarstår: kan man på något sätt fixa spermieurval hos en tänkt individ så vi slipper missfall pga dåliga spermier, fosterskador som kan leda till aborter?

Det jag dock mest funderar på är hur de sju musungarna med andnings - och tillväxtproblem har det.

Mer kärlek i Svenska kyrkan!

De finns som undrar över den utveckling som just nu sker inom Svenska kyrkan i fråga om äktenskapet. Kyrkostyrelsen har med anledning av den nyligen ändrade äktenskapslagstiftningen lämnat en skrivelse till Kyrkomötet där man föreslår att Svenska kyrkan fortsättningsvis ska viga människor på samhällets uppdrag,samt att samkönade par ska kunna gifta sig i kyrkan.

Vi, Karin och Mikael, är stolta över att som kristna socialliberaler arbeta för människors lika rätt och ett öppnare klimat i Svenska kyrkan. Det finns möjlighet, för att inte säga förpliktelse, gentemot bibelordet och kyrkans tradition att öppna äktenskapsbegreppet och möjliggöra för samkönade par att ingå äktenskap.

Vi förstår att detta väcker en del frågor. Låt oss därför kortfattat dela med oss av några av våra utgångspunkter.Äktenskapet är enligt vår lutherska tradition en samhällsinstitution som regleras av civila myndigheter. Äktenskap ingås i kyrkan på uppdrag avsamhället, helt i linje med kyrkans uppdrag att be, förkunna och välsigna. Ur ett skapelseteologiskt perspektiv ses äktenskapet som ett stöd förmänniskors relationer och är en trygg plats för barns uppväxt. Detta är inte knutet till människors kön (eller fördenskull biologiskt släktskap)utan har att göra med att vi är just människor med vilja att dela livet - med allt vad det innebär. Det är själva relationen mellan två älskande människor som är det centrala – inte vilket kön de har. För kyrkans del gäller att omsorgen om medmänniskan är viktigare än att till varje pris hålla fast vid gamla patriarkala traditioner. Äktenskapets innebörd har ju dessutom förändrats över tid, då den över- och underordning mellan könen som Paulus talar om i Nya testamentet övergetts av de flesta kristna till förmån för jämställda relationer.

Såväl Paulus som evangelietraditionerna är överens om att kärleksbudet har en överordnad ställning. Den centrala frågan blir alltså om kyrka skadar ellergagnar människor genom att stödja och välsigna trofasta förhållanden?Det är fullt möjligt att inom ramen för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ha två uppfattningar om äktenskapet. Själva är vi tydliga med vad vi inser och därmed också anser. Jesu förhållningssätt till oss människor, den gyllene regeln, kärleksbudet och vår kyrkas tradition och uppdrag som reformatorisk och ständigt tänkande, ger oss tydliga direktiv att med glädje och stolthet välkomna såväl heterosexuella som homosexuella par fullt ut till Svenska kyrkan!

Karin Långström Vinge
Mikael Wendt
Kandidater för Folkpartister i Svenska kyrkan i höstens kyrkoval

Andra bloggar om , , .

Värre än burka

"Jag läste någonstans idag om att västvärldens kvinnliga kroppsideal håller kvinnor i samma förtryck som vi gärna vill mena att burkan gör. Jag är inte säker på det. Det är möjligt att vårt ideal är ett värre förtryck än vad burkan är. Det handlar inte bara om vad kvinnor har på sig, utanpå. Det handlar om hur kvinnors kroppar ÄR. Och därmed om hur vi kvinnor är, hur bra vi är på att hålla efter kropparna."


Läs mer om jämställdhet på sommaren och annat spännande på cordiabloggen. President Sarkozy har iallafall inte gjort det lätt för sig. Hur ska han nu gå vidare med kvinnoförtrycket i Frankrike?


(Tidigare bloggat här om burkor, slöjor och feminism.)

Något om sjukvården i Skaraborg. Krönika i SLA 18 september 2023

Det finns vissa grundrädslor vi människor har, sådant som vi till varje pris vill undvika, skydda oss ifrån och förhindra. I större eller mi...